SamiraKarakurt

"Tårar rinner, hoppet försvinner. Tänk att stå ensam kvar.
Vågen har vunnit, livet försvunnit. Söka men saknar svar."

Ja, tänk hur livet kan vara orättvist! Goda människor försvinner.
Och folk säger "Gud varför tog du honom ifrån mig!?" Det Är inte Guds fel!!
Men men, hur som helst. Att leva i denna värld är en kamp, verkligen.
One word: Struggle! Men jag vägrar att ge upp. Oh nej! Aldrig!
Jag ska kämpa tills jag står och kan ärligt säga att jag mår bra och känner äkta glädje,
med ett äkta leende på läpparna. Jag tackar de vänner som finns bakom ryggen.
(Menar då er som jag kan snacka med...ni som vet de mesta vid det här laget)

En person jag beundrar, ser upp till, som jag är tacksam mot- Sebastian Strand!
Jag tackar för allt han gör, att beskriva honom i ord är näst intill omöjligt.
Hans goda hjärta är obeskrivlig. Jag tycker om honom, grovt!
Och just nu skiter jag fullständigt i vad folk kanske uppfattar om detta.
Jag skriver bara det hjärtat säger.


P.S jag saknar Michel...