teext

jag känner saknad. det gör ont i mig, mitt hjärta gråter och jag är trött.
alla dessa motgångar jag möter ska bara göra mig starkare,
ändå känner jag mig aldrig stark nog. jag hatar tragedier, but then, who loves them?
ingen, förmodligen. åh! det är bara en massa skit som händer ju, jag är ledsen.
jag vet att jag inte är ensam men jag kan inte hjälpa att känna så i alla fall.
sebastian, tex, sa att det är bara ring om det är något, att jag kan lägga en tröst hos honom..
och tro mig, det känns tryggt! men ändå vågar jag inte alltid ta upp telefonen och ringa.
jag har andra vänner som bryr sig också, naturligtvis, tack och lov!
vet inte vad jag skulle göra om jag verkligen var ensam. usch, hemsk tanke.

natten till idag grät jag inombords. jag höll på bryta ihop men sansade mig.
det är jobbigt när natten kommer för att ge mig sömn. det är då alla tankar visar sig för mig.
jag har Jesus, han som är min klippa, min borg.
(tack Gud för att du räddat mig från dödsbanden som höll om mig)

nu ska jag fortsätta att njuta av musiken och tänka på en speciell männika. puss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0