SamiraKarakurt

OKEJ! nu ska jag blotta mitt hjärta lite, tänkte jag.
så här känner jag: jag vill berätta för DIG precis vad jag känner och vad jag vill.
jag måste vara uppriktig mot dig, du måste få höra vad jag har att säga.
dock vet jag inte om jag ska ta det öga mot öga eller telefon. jag känner mig feg.
GAH du måste få veta allt. jag vill ge dig allt, allt som mitt hjärta har att erbjuda dig,
men är du villig att ta emot det?- det vet inte jag. du säger inget heller.
jag vill visa dig mina dikter, vill berätta mina tankar.
tankar, ja där springer du 24/7, jämt och ständigt. tröttnar du aldrig? uppenbarligen inte.

du gör det heller inte så lätt för mig, nej, du gör mig galen!
bara du är i samma lokal som jag hoppar mitt hjärta ur led.
i din omgivning fylls mina lungor med din ljuva doft av din hud!
galen, det är vad jag blir. hos dig känner jag mig så trygg, så att du anar inte människa!!
ibland tänker jag: "hur kan ett sådant vackert ansikte existera i denna verklighet?"
wow... här får du/ni veta saker, och det är bara en del utav allt som finns inuti mig!
jag vill veta vad du tänker, vad du känner.. och vad du vill. men vågar jag fråga?
och i så fall, skulle du berätta för mig? jag vill inte att någon leker med mina känslor.