tjugosjunde mars tvåtusenåtta.

Vad gör man när ens vänner flyttar? Saknaden som fyller ens inre.Floden som vill forsa ut ur en.
Tomrummet som blir kvar.Ensamheten som smyger sig fram efter ett tag.Vad gör man?
Hur ska man hantera det? Finns det någon som förstår sig på känslan? Jag vet ärligt talat inte.
Kärleken man har för en vän, som har växt under några år.Tilliten som man har fått till varandra.
Tryggheten man känner inom sig.Vänskapen man byggt upp.Försvinner allt det där?
När man kommer någon nära, då man av hela sig själv litar på den personen.
När man verkligen tycker om någon, och sedan kan säga "jag skulle kunna göra allt för dig"
Då är det svårt att släppa taget.Man vill aldrig mista ens älskade vän,
för man vet att man inte klarar sig utan personen.Vad händer då? Bryter man ihop totalt? Kan hända.
Om man träffar en galet fantastisk människa och allt förändras brutalt, man blir en bättre person själv.
Man tar efter en aning, man växer upp, man börjar använda riktig svenska och inte "fjortis språk".
Tänk dig då, att en dag, försvinner allting.Även om man vet att kompisen kommer tillbaka efter några månader
så gör det ont.Men bara det, några månader, bara det är mycket.
När personen väl kommit tillbaka så flyttar hon/han bort från staden eller förorten.
Vet du som läsare hur det känns? Känner du igen dig?
Förstår du känslan?Förstår du rädslan om växer inuti? Rädsla.Det är något man får bearbeta sig igenom.
Man vill ju aldrig bli lämnad ensam.Man vill aldrig mista någon man verkligen älskar och anförtror sig till.

Varje gång du faller så gäller det att du reser dig upp.
Faller du en gång, så reser du dig upp.
Faller du två gånger, så reser du dig upp två gånger.
Men du får aldrig ge upp.Alltid kämpa.
Försök alltid att hitta din fasta grund, även om det är svårt.
Hitta balansen.Sök i ditt inre och finn dig själv.Vem är du som person?
Är du en kämpare eller en sådan som ger upp så fort du får motgång?
Var inte rädd, om du är det, jobba dig igenom det.Precis som jag måste göra.
Men vad du än gör, vad som än händer, ge inte upp.
Ett sista ord; HOPE.

Kommentarer
Postat av: angelica

vänner kommer och går men vissa stannar förevigt :]

2008-03-27 @ 12:30:35
URL: http://angelicabe.blogg.se
Postat av: Usagi

Hej samira åhh jag saknar dig jätte mycket med ^^

2008-03-27 @ 16:28:17
URL: http://usagi.blogg.se
Postat av: emma

Sv: Tack Samira! :D Va glad jag blir. haha ^^ jaa, kom inte på nått bättre ord än moves ;)
Du skriver så himla fina texter! Är de verkligen du som skrivit dem? :o
Kram!

2008-03-28 @ 13:10:51
URL: http://emmadowntown.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0