Down

I don't know where I'm at, I'm standing at the back.
And I'm tired of waiting, waiting here in line.
Hoping that I'll find what I've been chasing.
I shot for the sky, I'm stuck on the ground.
So why do I try, I know I'm going to fall down.
I thought I could fly, so why did I drown?
Never know why it's coming down, down, down.

Ja asså, jag bara tänker tillbaka på allt. På gamla minnen
jag har med människor, med människor som jag inte har
likadant ställt med i dagens läge. Det finns människor jag
saknar fruktansvärt mycket. När jag tänker tillbaka på
gamla tider, det gör ont. Visseligen var tiderna mycket sämre
och jag mycket svagare, men vi pratade med varandra då...
Nu har jag inte kontakt alls, inte ens ditt nummer...
Jag har vänner omkring mig nu, 2011, där allt inte
heller är som det ska. But hey, what do they say?
"Bitch life goes on.." Okej. Livet går vidare. Jag ställer
mig upp, hakan upp, huvudet högt går jag vidare.
Visst, det gör ont, men tydligen har jag överlevt de andra gångerna
så vaför skulle jag inte klara det nu? Ju fler gånger desto lättare,
är det inte så? Ouff börjar nästan tro att ensam är stark...
Nej, jag tror inte det, än. Jag har aldrig förstått bilden där
man är stark som en ensam varg. Hur som. Tårar kan rinna,
hjärtat kan fälla floder. Jag kan vara "instängd", onårbar..
Men jag är det för att skydda mig själv.
"Get a heart made of steal 'cause you know that love kills"
Jag orkar inte att folk förändras så pass mycket att relationen
förändras totalt. Orkar inte med folk som är nära och sen inte är det.
Snart kommer jag vara instängd på riktigt och inte öppna mig
inte förrän jag är hos Gud.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0