När den felaktiga vägen lockar...
En del av mig saknar så otroligt mycket hur jag var innan.
Den här "jättebra" personen som jag var. Skriver inte ut
detaljerat vad jag menar, men jag var så klar i huvudet, i
hur jag tänkte, mina beslut. Jag var stabil. Jag var stark, trots
sommaren. Det var sommaren 2010 jag blev som jag blev.
Den jag trivdes så bra med. Jag kände mig nästan hel.
Jag hade småsaker att jobba med men jag var nästintill
lycklig, trots andra tråkigheter. Jag hade en sådan bra relation..
Idag är inget som det var. Jag är någonstans där jag inte hittar.
Jag känner inte igen mig eller stället. Har ingen karta som kan leda
mig rätt.... Även om jag vill vara den jag blev efter sommaren,
så finns det en väg som lockar mig, något så otroligt. Jag vill!
So badly. Jag VET att det är skit, men jag vill ändå! Begäret
är stort. (Samira du ska inte ha några begär...!)Näe men nu har
jag det!! Jag vet att det är en fel väg att gå, jag vet att jag slutligen
hamnar på botten, men jag vill ändå. Tror folk, vissa, kan kalla det synd.
När den felaktiga vägen lockar...
Jag dras mellan mig och...mig. Mellan mina två jag.
Jag vill två HELT olika saker, samtidigt. Jag har inre kamper
och jag orkar inte stå emot. Tar för mycket på krafterna,
samtidigt som jag aldrig gett upp förr! Alltid kämpat, så därför
kan jag heller inte ge upp nu....som en tvångstanke ungefär.
Ser ni "problemet"? Jag.Står.Inte.Ut. Längre.
Jag kämpar varje dag för att inte give in.
Kommentarer
Postat av: Anonym
"Han som är i dig är större än han som finns i världen"
Postat av: Anonym
Amen!
Trackback
