Varför varför varför?
Jag gör bara mig själv illa. Varför fortsätter jag att utsätta
mig för situationer eller saker som i slutändan hugger till i ryggen?
Jag går på känslorna, för de säger och de vill så mycket.
Medan förnuftet säger annat. Förnuftet är inte lika behagligt.
Känslorna däremot är för stunden helt underbara men skadar
mig senare. Jag måste lära mig att bli mer självständig, som
i somras. Jag vill inte vara beroende av människor, och på
sätt och vis är jag inte det nu heller....Jag är inte beroende,
jag har bara svårt att släppa taget.
Jag måste släppa taget känslomässigt. Förhoppningsvis
behöver jag inte gå längre än så. Däremot har jag sagt
ett antal gånger nu att jag inte ska vara så nära mer.
"Jag klarar mig själv. Jag behöver ingen." Så många gånger
som jag sagt det. Och för stunden verkligen menat, men tydligen
fungerar det inte i längden.
Jag vet inte. Det här är bara saker jag går runt och tänker på.
Mina tankar och känslor. Det är en strid inom mig. Jag vill men
jag vill inte. Jag vill, för att jag saknar, och jag vill inte, för att
det gör allt så mycket jobbigare.
Godnatt.
Kommentarer
Trackback
