Det andra ljuset lyser, den andra i min rad...

...Jag ser den lilla lågan och känner mig så glad.
Nu vet jag riktigt säkert att julen ska komma.


Vänner, det är 2 advent! Det är heelt galet vad fort det går.
Det är snart jul. Snart dags (äntligen) för julmat. Julskinka!

Jag gillar juletiden, oftast inte så mycket julafton. Inte längre.
De senaste åren har det tråkigt nog varit mycket tjafs, bråk
och liiite för mycket alkohol. Och det är inte kul. Förra året var jag
typ ensam. Åt julmat med mamma sen såg jag på The O.C.
Men i år känns det annorlunda. Det är som ett litet hopp tänts i mig.
Det började när jag lyssnade på "Under the mistletoe"-albumet.
För jag blev glad av musiken. Jag tänker inte hoppas på för mycket
men jag njuter så länge det är bra :) jag vill mysa varje dag typ!
Lyssna på julmusik, dricka glögg, sitta nära någon och bara prata
i timmar. Det är lite 'jul' för mig. Julafton är en helt annan femma.

Hur julen än kan vara, vissa har det sjukt bra, andra sjukt dåligt.
Jag har ändå en familj som älskar mig så jag borde inte klaga.
Men låt oss komma ihåg vad julen egentligen är. Varför vi firar jul.
Det är inte för tomten.... HE is the reason for this season! The one
and only! Jag vill framför allt spendera min jul med Honom :)

Men IDAG är det 2 advent. Jag tycker vi ska vara glada, jubla, skratta,
älska, uppmuntra och bara GLÄDJAS över allt gott vi har! Alla goa vänner
man är omgiven av. Vara nöjd med det man faktiskt har. Önskar alla en
underbar dag!!

Ensam är inte stark.

Det bara slog mig idag på bibelskolan. Hade ett "aha-upplevelse"/uppenbarelse
om detta. Det talades om Den levande Gudens församling.

Så många gånger man hört och själv sagt under åren "ensam är stark".
Kanske för att man blivit sårad, lämnad, sviken osv. Då kan man känna
att det är bättre att vara på egen hand- då blir man i alla fall inte skadad.
"Jag klarar mig alldeles utmärkt utan någon. I need nobody, want nobody"
Det är okej att känna så i vissa stunder om man har blivit skadad i sin
själ. Det är även okej att sörja och gråta. Det är okej att känna.
Men jag vill ändå påstå att ensam inte är stark. Du klarar dig inte i
längden ensam, tillslut blir man ju sjuk...

Vi människor ska uppleva gemenskap. Vi SKA umgås med andra människor.
Vi ska ha vänner, nära och bekanta, människor som bryr sig och älskar.
Tro det eller ej, men vi är varelser som är beroende av andra. Varför?
Jo för att vi är helt enkelt eländiga och kan inte bära allt själv. Under livets
omständigheter och livets gång så behöver vi människor att dela bördan med.
Vi behöver någon som är villig att lyssna, hjälpa, ta hand om, stå med, krama.
Vi behöver alltså någon att dela med. Även det goda. Dela skratt, kärlek och glädje.

En flock som hålls samman är tillsammans starka. Ett lejon skulle aldrig attackera
en flock. Lejonet attackerar när djuret står ensam.
Kolen i grillen är ett annat ex. Kolen är i brand när de är tillsammans i elden.
Hamnar ett kol utanför grillen tar det inte alls lång tid till dess att den slocknar.
Medan alla andra i grillen fortfarande är i brand.

Ensam är inte stark. Speciellt inte i en församling. Vi behöver varandra.
Som en nära vän sa till mig för några år sedan "vi är starka tillsammans :)"
Han har rätt. För att hålla sig stadig och stabil behöver vi omge oss med bra
människor som bygger upp en, som uppmuntrar och sträcker ut en hjälpande
hand. (Jag måste bara få förklara mig om detta. Är man i ett ohälsosamt
förhållande där man exempelvis blir misshandlad eller sådant, utnyttjad m.m.
så ska man inte vara kvar, utan dra. DÅ kan "ensam är stark"- vara
en metod. Men jag menar inte då att man ska sluta sig helt. Lämna förhålladet
och omge dig med Goa människor.)

RSS 2.0