Mer än ord kan föreslå!

Jag vill ju så gärna! Så gärna att jag ibland kan gråta.
Jag vill så gärna att det gör ont att se de andra.
Vad hände med hängivenhet? Jag trodde jag var förändrad.
Jag var det ett tag, sommaren gav mig helt nya perspektiv
på saker och ting, och jag förändrades. DU förändrade mig.
Idag är jag en annan person. Igen. Jag är inte densamme.
Jag är jag, men jag är inte den var egentligen vill vara och den
jag var ett tag.
Det är svårt att resa sig ibland när man fallit. Där jag är nu i
livet är långt ifrån det bästa, det är så otroligt svårt att ta sig upp.
Det är så mycket som drar ner och lockar.
Jag är svag i mig själv och jag Vet att jag inte behöver gå igenom
allt på egen hand. Varför, VARFÖR, gör jag inte något åt det?
Varför tar jag inte tag i allt? Min vägledning är några få centimeter
ifrån mig, och jag tittar...men tar den inte i handen. Min blick
återgår till det mer "intressanta"...Jag VILL. Jag orkar bara inte.
Den här muren är så svår att förstöra.
Jag vill, mer än ord kan föreslå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0