Min resa
För ungefär 4 månader sen tänkte jag på bloggen och ville skriva. Nu sitter jag här i min nyköpta soffa i min nyrenoverade lägenhet och lyssnar på One Directions nya album.
Min resa.
Allt började när jag var 18 år. Jag kände så starkt att jag ville flytta hemifrån. Min plan var att jobba och resa efter studenten. Det var en dröm. En dröm som aldrig blev sann. Jag fick aldrig jobb. 2012 fick jag ett vikarejobb på min nuvarande arbetsplats. April 2014 fick jag min heltidstjänst. När jag fick tjänsten bestämde jag mig för att spara ihop till en handpenning och köpa en lägenhet. Från första lön la jag undan 10 000 kr fram till mars året därpå. Jag har alltid haft så dålig diciplin. I allt. Men då bestäme jag mig och jag rörde inte en enda krona när summan växte till 20 000, 50 000, 100 000... Under den här tiden kunde jag ha kvar max tusen kr att leva på. Jag fick offra mycket pga detta. Jag fick säga nej till mycket.
Allt började när jag var 18 år. Jag kände så starkt att jag ville flytta hemifrån. Min plan var att jobba och resa efter studenten. Det var en dröm. En dröm som aldrig blev sann. Jag fick aldrig jobb. 2012 fick jag ett vikarejobb på min nuvarande arbetsplats. April 2014 fick jag min heltidstjänst. När jag fick tjänsten bestämde jag mig för att spara ihop till en handpenning och köpa en lägenhet. Från första lön la jag undan 10 000 kr fram till mars året därpå. Jag har alltid haft så dålig diciplin. I allt. Men då bestäme jag mig och jag rörde inte en enda krona när summan växte till 20 000, 50 000, 100 000... Under den här tiden kunde jag ha kvar max tusen kr att leva på. Jag fick offra mycket pga detta. Jag fick säga nej till mycket.
Att spara pengar på det här sättet skärpte mig. Jag lärde mig att jag kan om jag vill. Jag var målinriktad och jag gav inte upp. Jag lärde mig under den här tiden att det handlar mycket om prioriteringar. Vad är prio ett för mig? Och att inte lyssna så mycket på vad andra kanske säger. Att gå på bio var aldrig ett prio för mig. Prio för mig var alltid att ge mitt tionde först och främst. Det var inget att kompromissa på. Att betala de räkningar jag hade var prio två. Ingen snack om saken. Prio tre var att lägga undan 10 000 kr.
Inget var enkelt. En kväll minns jag att jag stod gråtandes i duschen för det kändes ekonomiskt tungt, men jag gav inte upp för det. Jag hade en dröm som var större än ekonomisk börda, som var större än hinder.
Under renoveringen lärde jag mig inte bara om hur man spacklar och limmar fast renoveringstapet eller lägger golv. Utan jag lärde mig att det tar TID. Att jobba heltid och sedan jobba i lägenheten tog all kraft och energi jag hade. Det tog många månader för mig att flytta in. Tålamod och stark vilja var mina största verktyg. Det tar tid att renovera och det är okej. Jag jobbade bokstavligen i blod och svett och tårar. Oh vad jag var arg när jag målade taket, eller hur bröt ihop när jag tapetserade eller fick sår på mina händer. INGET har varit lätt. Allt har varit hårt arbete och fokus, och diciplin. Och offer. Från början till slut.
Min resa har varit lång. Jag har mått dåligt därför att jag levde i en otrolig stress under en lång tid. En sak jag aldrig lärde mig var att andas ut och vila... Men nu är jag här! På andra sidan av hela min process och är nöjd. Jag har 0 kr på kontot efter att jag köpte min soffa men jag är nöjd, för jag vet att jag klarar mig. Jag har det jag behöver för just nu. Jag är glad men trött. Jag mår bra men helt slut.
INGENTING ÄR OMÖJLIGT
Jag hade inga som helst erfarenheter när jag påbörjade detta men är rikare nu. Om du har en dröm som känns omöjlig så läs mitt inlägg igen. Du kan om jag kan. Spelar ingen roll vad det är egentligen. Just put your mind to it, and DO IT.
