SamiraKarakurt

Hjärtat, vad är det för något egentligen ? En organ inuti våran kropp.
En sak som pumpar ut blod så att blodcirkulationen fungerar.
En slags muskel som håller livet igång, visst är det väl så? Hjärtat, eller?
Men hjärtat är något annat också, i alla fall för mig.
Känslor och kärlek.Visst säger de ju att det egentligen är hjärnan men för mig är det hjärtat.
I mitt hjärta finns det mycket.Där inne har Michel ett eget rum som han har förtjänat,
där finns alla mina underbara vänner och min familj.
I mitt hjärta finns det kärlek i överflöd, för människor i denna värld, för speciella personer.
Men i mitt hjärta finns det även smärta.Smärta som är både psykiskt och fysiskt.
Det som är  det psykiska är att mycket händer i mitt liv, och mycket har hänt.
Känns som allt runt omkring mig,saker som händer bara plågar mig, fullt ut.
En får cancer och är döende.En annan får också cancer men blir frisk.
Det är tufft fortfarande,men jag kämpar vidare.
Sen kommer det mardrömar som skrämmer mig totalt, äckliga drömar.
Rädslan,ångesten och ensamheten kommer smygandes in i mitt inre.
Hur mår jag då? Vet du det? Jag vet inte om du som läsare förstår.
Vänner stöttar, säger hela tiden "ge inte upp, du måste kämpa"..jag försöker.
Vad händer sen ?Jo, rädd för framtiden.Vad händer när Jesus kommer tillbaka?
Är jag redo överhuvudtaget?Tänk om djävulen fångar min mamma och mina andra vänner?
Tänk om min mamma inte står brevid Jesus när jag kommer?Rädsla.Funderingar.
Tankarna som jag drunknar i.En vän sa till mig "tänk inte sådär om du mår dåligt!"
Okej, inte tänka så, för jag lyssnar till den vännen.Hm det håller ett tag i alla fall.
Humöret börjar sakta men säkert komma upp,vad händer sen tror du?
Jo, djävulen kommer med dumma saker, saker som får mig att skriva "döda mig,snälla!"
Varför skulle någon döda mig!?
"Samira,vad tänker du med?Rumpan eller?Antagligen eftersom du ej har en hjärna"
Djävulen är ond, det ska du veta.Alla hoppar på mig, försöker stötta mig,
men jag stänger ut några, men vissa släpper jag in.
Kärleken jag får försöker jag ta emot,utan att tänka att jag inte förtjänar den,för det gör jag.Eller?
Smått,smått börjar det gå uppåt.Men NEJ!Måste prata med en kompis, var är han ?
När ska jag få se han, säger jag för mig själv.Måste vara ärlig.
Vad händer sen?Mamma berättar att mormor har fått en stroke.
"VAA!?" skriker jag inom mig, men svarar mamma, "jaha..?vad hänt nu då? :S"
Okej, hon är visserligen hemma nu med halva ansiktet helt nerdragen.
Men att nånting Alltid händer!Ser ni min poäng?
Samira, en 15 årig flicka försöker hitta glädjen, när hon väl lite smått funnit den,
så kommer nästa sak som drar ned henne.Varför är det så här Gud!?Det där var psykiskt.
Fysiskt, vad nu?Jo, min puls dunkar fort, då menar jag fort!
Hemma hos systrarna Carlmatz där jag var, grät i Idas famn.
Sedan höra Sebastian spela piano, vilket låter oerhört vackert.
Så börjar pulsen slå otroligt snabbt.Varför det? tänkte jag.
Senare slog den ännu snabbare och Ida trodde jag var sjuk, såg tydligen blek ut.
Pulsen slog ofantligt fort, det är skrämmande.
Sebastian kom och kände efter, han har haft samma sak.
Han har fortfarande så ibland, att hjärtat bara slår snabbt och konstigt.
Han ville att jag skulle ta det lugnt, jag uppskattar att han bryr sig.
Men som jag alltid är så sa jag att det var okej med mig.
Jag fick inte ens Gå hem, men jag var envis och gick i alla fall.
Jag skulle gå sakta, tänkte för mig själv "men Sebbe då, det är ingen fara"
Men inom mig var jag jätterädd.
Varför gör hjärtat så ? Hjärtat är en konstig organ, men bra.
Ibland kan jag verkligen känna fysisk smärta vid hjärtat, då är jag Rädd.
Men säger inget till någon, håller det för mig själv.Som vanligt.
I hjärtat känner vi kärlek,känslor,smärta,glädje och sorg.
Vet du vad mitt hjärta säger just nu ?
Att allt ordnar sig tillslut, ge inte upp, måste alltid kämpa.
Lita på Gud så fixar Han biffen.
I mitt hjärta känner jag stor kärlek.
Jag känner en liten aning glädje, men ändå sorg.