SamiraKarakurt

Mitt hjärta hoppade ur led när jag såg dig idag, så fin du var!
När du stod där du stod kände jag hur glädjen kom smygandes i mina vener.
Mitt inre jublade, mitt hjärta ville åt ditt. Min kropp drogs åt ditt håll, men jag hejdade mig.
Jag ville springa fram och omfamna dig men jag kunde inte. Jag gick åt ett annat håll.
Önskade så innerligt att det bara var du där i lokalen, ingen annan. Ville hälsa.

När mina ögon ser in i dina drunknar jag in i din skönhet.
När din blick möter min värmer du hela mig. Din närvaro gör mitt hjärtat lugn.
Du får hela min värld att snurra med ditt leende.

Jag minns en gång då min värld bokstavligtalat stod still då du stod framför mig.
Hade inte sett dig på en månad, saknaden tog livet ur mig.
Längtan att få träffa dig ökade med flera procent för varje dag som gick.
Men Den dagen frös jag till is. Du kom gåendes likt en ängel
och lyste upp hela min värld. Där stod jag fastfrusen, du såg det med dina egna ögon.
Jag minns att jag släppte min väska och sprang fram till dig,
omfamnade dig med en stor kram som var fylld av saknad och lättnad.
Min vän, minns du? Jag tittade på dig som om du var något heligt.

Påväg hem från skolan gick jag och tänkte på detta.
Var tvungen att skriva ned det här. Bryr mig inte om vad folk tycker.
Jag minns, blir rörd och glad. Det är en dag jag aldrig glömmer.