SamiraKarakurt

Jag saknar min kamera. Saknar att fotografera.

Saknar att vara ett med den. När vi två blir en.

Saknar att ha den i handen. Saknar att se världen

från dens perspektiv. Jag tycker om att fotografera,

väldigt mycket. Vågar dock inte säga älska för älskar

jag det så skulle jag göra fotografera så mycket oftare.

Jag minns förut när jag mådde dåligt eller hade gråa

dagar...var allmänt nedstämd och ledsen, så brukade

jag ta mina foto-promenader och det gladde mig så

otroligt. Jag mådde så bra av att vara ute med kameran.

Det var som att det var min läkedom. Jag brukar säga

att det är en terapi för mig. Kanske är det så eftersom

att just då ligger mitt fulla fokus på att försöka ta de

bästa bilderna. Mitt fokus ligger då i att lyckas.

Jag märkte då att fotografera hjälper mig. Det är

nästan nyttigt för mig och jag blir ledsen när jag

tappat lusten eller kreativiteten... Jag måste ta mig

i kragen och gå ut! Ut och fotografera den vackra

naturen Gud skapat! Allt blir vackert när solen skiner!

Här är en bild jag fastnade lite för..tycker det är så

vackert! Bilden gav mig även inspiration för inlägget.