Se inte bakåt, du missar det du har framför dig
Det är tuffa tider vi lever i. 2013 och livet blir bara svårare. Vi kanske har bra teknologi nu för tiden, high tec mobiler, tv och datorer men vad gäller relationer och sår på insidan, hjärtesorg och ångest så spelar det ingen roll om det är 2013, 1800-talet eller 2035... Det är tufft oavsett årtal.
Många tror att de går igenom saker på egen hand. Många tror att "ensam är stark". När en kris inträffar vet många inte hur de ska reagera eller hantera situationen. Vissa stänger av, en del tar avstånd från mänskligheten, andra gömmer sig. Och sen finns det de som tar hjälp. Alla hanterar saker olika, men de jag vill skriva om är det här med att förstå att man inte är ensam samt vad som är viktigt att göra .Om du går igenom en "break up", identitetskris, mist någon kär, har ätstörningar, familjekris, mobbning, vad som helst egentligen så är du inte ensam. Därför att vi är 7 miljarder människor på denna planet, jag lovar dig att någon går eller har gått igenom precis samma sak som dig. Jag personligen har gått igenom väldigt mycket på mina 21 år. Jag vet vad jag pratar om. Så du är alltså inte ensam. Jag uppmanar dig att ta hjälp av någon, vän, förälder, proffesionell. Det är lättare att komma över något eller någon när du vet att någon håller dig i handen och hjälper dig framåt, eller står bakom din rygg ifall du skulle trilla bakåt. Har du ingen så blir det lätt att du stannar kvar i diket och inte pallrar dig upp för att du inte orkar. Vad är det för liv? Det är inget liv...det är bara att du, existerar. Vänd dig till någon. Anförtro dig åt någon. Vad du än går igenom, vet att det är okej att vara arg en tid, att det är okej att gråta, skratta, skrika om det behövs. Även om man är sorgsen så är det okej att skratta åt något roligt. Du måste inte skratta, du får skratta. Du måste inte gråta...du får gråta. Men kom ihåg, att inte stanna kvar i eländet. Sörj. Men kolla inte för länge i backspegeln, då missar du det du har framför dig. När du har gråtit och sörjt res då på dig och kavla upp ärmarna för att arbeta. Med det menar jag att inte ge upp, jobba dig framåt. Göra allt för att bearbeta det du gått igenom. "Fall seven times, stand up eight", res alltid på dig, hur många gånger du än faller. Om det handlar om begravning så gå på den, för det är en början att lägga det bakom dig och gå vidare. Det är ett slut. Det är trots allt lättare att vända blad för nästa kapitel om du avslutat sidan innan.
Du är inte ensam om det här. Gör dig inte själv till ett offer. Det gör dig svagare. Med det menar jag inte att det som hänt är okej, men du behöver inte vara offret. Var inte heller rädd. Hitta ditt ljus i livet och håll fast vid det. Ljuset gör att du ser klart i mörkret. Ljuset gör att du ser stegen du tar. Som en lykta på stigen du går på. Finn ditt ljus i livet, och kämpa för att återta glädjen igen.
Mitt ljus är min tro. Vad är ditt ljus?
