SamiraKarakurt

AAAAAAAAAAAAAAAJ!!!! Jag har så sjuukt ont så att det inte är sant!!
Jag ska vara helt ärlig här i min blogg- jag har en väldans mensvärk!
Du som är kille, klaga inte, ni slipper smärtan och det fysiska, blodet!
(Kan dock förstå att ni har andra svårigheter) Det gör så ont :'(
Stod och raka benen i smärta, trodde jag skulle tupp av där emellan också.
Stod i duschen, varm vatten vid nedre ryggen var skönt..kom ut...
gick och la mig i sängen.....började nästan gråta! SÅ ont gör det! :(

Okej, idag- åka till arlanda stad för att köpa STORA svarta mjukisbyxor.
Åker med Sarah, sedan vänta på Niclas (tror jag) eftersom han jobbar där på donken.
Vet annars inte riktigt helt vad som händer, ska i alla fall hem vid fyra och äta middag.
Ja jag vet, helt galet! Samira ska få en riktig middag :) Slut på nutrilett!!!
(Resultat= gått ned 3 kg på fem dagar!) Ikväll tror jag det blir film hos Mirella :)

Nej nu måste jag vila, har så fruktansvärt ont...... :( hoppas ni har det bra!

God morgon! Vaknade för cirka sjutton minuter sedan...med litelite huvudvärk.
Har inte uppdaterat gårdagen men jag gjorde inte så mycket heller :)
Umgicks med min bästa vän Ida, vi tog en promenad runt steningerundan.
Senare på kvällen åkte vi till Norrbacka hem till Niclas och kollade på film.

Idag ska jag bara ta dagen som den kommer. Ska först vakna upp lite.
Sedan klä på mig och ta en promenad (göra lite situps när jag kommer hem)
och kanske träffa Nanna en stund, eftersom hon behövde prata.
Dock vet jag nu inte vilken dag jag skulle vara med Gabriel..hm.
Just nu är jag skit trött. Har druckit nutrilett sen i måndags, jag börjar hungra efter MAT.
Haha. Det känns som jag gått upp istället för ned (kan vara att mensen är på G, jag vet inte)
Ska i alla fall till KS på fredag, så där lär de väga och mäta mig.
Och en annan sak, jag har ett jättetråkigt sportlov! Blä.

Här är en låt som jag älskar och vill visa.
Det är Jonathan Thulin, helt underbar kille! Vill ha fler av hans skivor.
Han är så rolig, saknar honom nu haha. Glad är jag över att ha han som vän.
Låten heter hur som helst Today.

Min dag började med en nutrilett (frukost) och lite senare, tränade jag!
Så skönt, lite stolt känner jag mig. Blev i alla fall svettig och det känns i kroppen.
Tjugo över två tog jag bussen för att åka till Eurostop..behöve nämligen en ny bh!
Jag åkte iväg med min vän Anci och så väl där framme fann jag två stycken!
En vit och en rosa (aldrig haft en rosa förr, kul med lite nytt) till bra pris.
Två st bh:ar för 248 kr!!! Lovely! And guess what.. jag böt från kupa B till C!
Halleluja! Hahah. Så jag var glad över det. Nu väntar jag på ytterligare ett hopp..

(Brukar aldrig fota min underkläder vanligtvis men denna gång får gå)



Har alltså umgåts med Anci hela dagen och det har varit soft.
Vi hamnade hos mig och vi såg på "Stomp the yard" brabra!
Hade dock sett den förr men vad gör det? Jag ÄLSKAR dansfilmer!
Jossan kom förbi, vi tre låg i min dubbelsäng och snackade- girltalk ;)
Nu har de gått hem och här sitter jag ensam. Tänkandes (på dig).
Ska fortsätta lyssna på Comatose med Skillet nu (I love!)

Denna dag har jag bara chillat totalt- jätteskönt!
Men nu är det så här att jag är för trött för att skriva något egentligen,
så tänkte bara skriva det att nu går jag på Nutrilett! Snart är första dagen avklarad.
Jag tänker kämpa, ska visa, framför allt mig själv, att jag är stark nog att klara det här.
(Plus , jag tycker att det är jättegott haha!)

Hej. Har inte uppdatera på några få dagar. Har helt enkelt inte haft ork.
I fredags var det bara skola och sedan på kvällen var det ungdomsmöte.
Det var chill, jag älskar kyrkan. Hur mycket jag än vrider och vänder så är det mitt andra hem.
Sen har jag bara umgåts med vänner, sov över hos Eurells..vi gick och la oss fem igår morse.
Vaknade elva igår, åkte till stan och sedan återvände vi till huset för melodifestival.
Nu sitter jag här helt trött och bara......trött. Vill sova. Ska sova. :)

Ok, från mitt förra inlägg har jag fått lite kritik eller vad jag ska kalla det.
Det är lugnt, ibland måste man få det. Men jag strunat i det.
För jag vet att jag har många som stöttar mig i mitt skrivande ändå!
Och detta är min blogg, dvs, jag skriver det jag tänker och känner. Ok?
Passar det inte er, ni som läser, så läs inte då... jag vill bara få ut det som är i hjärtat.
Om det är om min tro eller inte, spelar ingen roll.
Så ni som undrar, jag nämner ofta Gud när jag skriver och
det är för att Han är en del av min vardag. Han är inblandad i allt jag gör.
Jag har en tro, jag kallar mig för kristen, borde inte Du som läsare respektera det då?
Om du är en ateist, nazist eller rasist så hackar inte jag på dig!
Har blivit kallad "hjärntvättad" förr, det är inget nytt. Får höra det lite då och då.
Men OM jag nu är s.k hjärntvättad, så är jag äckligt glad över att vara det!
För när jag tog emot Jesus så förvandlades hela jag.
Gud har räddat mitt liv och det är inget jag tänker skämmas för!
Kalla mig vad du vill, men mitt namn är Samira och själv kallar jag mig för en kristen!
Jag tänker inte låta någon trycka ned mig, tänker inte ta emot skit.
Jag tänker stå upp för den jag är. För jag vet att innerst inne är jag en stark ung kvinna!

Godnatt. Puss!

Jag heter Samira, är 16 år och bor i Stockholmslän, i Märsta.
Vad vill jag med mitt liv? Jag vill inte bara plugga, jobba, dö.
Nej jag vill något mer. Just nu går jag första året på gymnasiet,
därefter ska jag anntingen studera vidare på universitet eller bibelskola.
Vet faktiskt inte vad jag ska göra först. Men vad vill jag?
Jag vet är att jag ska arbeta med människor, det känns in mitt hjärta.
Jag vill hjälpa folk, inte som doktor eller sjuksköterska tror jag.
Känns som jag ska lyssna på folk som behöver prata. Något liknande i alla fall.
Jag har märkt att människor blir glada av små saker jag talar om för dem.
Ibland behöver jag bara säga "Vad duktig du är på att fotografera!"
och ibland behöver jag bara ge en fet kram! Det är så lätt.
Har fått höra att man känner sig älskad i min omgivning,
att man blir glad av mig, att jag ger inspiration. Sådant trodde jag var omöjligt.
Jag visste inte att jag kunde utstråla så mycket, och nu skriver jag inte för att skryta!
Vill säga att det är inte jag i mig själv som gör allt detta. Att jag älskar människor.
Att jag lätt känner medlidande är inte för att locka en folksamling kring mig.
Nej snarare tvärtom, jag gillar inte riktigt när uppmärksamheten är på mig.
Som sagt, det är inte jag i mig själv. Jag har bett länge att Gud ska få lysa genom mig.
Jag tror Han gör något i mig. Jag vågar lite mer saker än förr. Jag börjar lysa.
Det är Jesus. Självklart gör jag det även för att jag vill haha, inte så jag menar :)
Så jag känner även att det jag vill med mitt liv är att, hitta en fin man,
skaffa otroliga, vackra barn (många också), tjäna Gud, hjälpa människor,
och göra folk glada! Jag vill älska folket ännu mer! Lyfta upp dem tillsammans med Gud.
De som sitter i ett hål och ruttnar, helt ensamma, vill jag bara älskar och krama.
Tror det är mitt kall. Att älska och hjälpa människor. Ge glädje! :) Jag älskar den tanken.

Varför jag nu skrev detta var mest för att jag tänkte på Jakob igen.
Igår kände jag bara att skriva tack till honom för att han lyssnar,
även att vi inte riktigt känner varandra på så sätt. Helt otroligt.
Då skriver han att det är han som borde tacka, att han blir glad av det jag säger.
De kommentarer han får osv. Han blev glad, vilket leder till att Samira blir glad!
Hm, se här. Det är lätt att göra Jakob glad, jag tycker om att göra han glad för det uppskattas.
Så igår kväll kände jag så mycket kärlek till honom, vilket kan anses konstigt med tanke
på att vi aldrig träffats, aldrig pratat på riktigt eller så. Men förstår ni?
Genom Gud älskar jag folk jag aldrig träffat! Helt fantastiskt!
Nu menar inte jag att jag tänker "åh jag älskar Jakob så mycket.." och lalalala.
Nej :) jag känner honom inte, kan inte älska personen personligt då haha.
Men som en människa kan jag, för jag vet att han är en fin skapelse.
Jakob är ett exempel, det finns massvis med folk där ute som jag tycker om!
Kan nämna Jennifer som går IT på Arlanda, samma skola som mig.
Vi känner inte varandra, har dock hälsat på henne och så.
Men hon öppnar upp sig lite grann och det är underbart. Tycker om henne!
Jag kan känna medlidande med tjejen för Gud gör det. Det är Han som älskar mest.
Kan säga att hon är söt också ;) (du fick ett litet plus poäng)...
Okej, jag må ge inspiration till människor, inte minst mödrar också (Ja jag menar dig Camilla)
Det är kul, men ni, folket, ger mig inspiration.
Jakob, hans bilder, han kreativitet, hur han alltid kämpar- WOW!
Jennifer, allt som hon varit med om, hon lever idag och lagt ned alkoholen- beundransvärt!
Camilla, en underbar mor till fyra fantastiska barn! Ger goda råd och tryggt stöd!
Michel, min älskade vän, bland de bästa som finns. Gått igenom en del och älskar Jesus :)
Han får jag inspiration av, en krigare, kämpe, en ängel!

MASSOR KÄRLEK TILL ER MÄNNISKOR DÄR UTE! Puss.

Just nu är jag mer eller mindre vilsen. Känner mig så förvirrad haha.
Och att jag är svag i kroppen gör inget bättre! Nu menar jag fysiskt svag.
Känner mig så hängig och bara...trött. Uscha, inte så kul.
Idag var en kort skoldag, vilket var skönt. Två timmar eng, och två timmar sv.
Sen gick jag hem till Angelica (som jag inte träffat på typ en månad) !
Hon är så söt i sin lugg ^^ roligaste Angelica- I LOVE HER!

Idag tror jag att jag ska umgås med Jossan senare, när hon väl slutat.
Jag orkar inte hitta på något stort, har bara kraften till att sitta och snacka.
Är för trött. Säger ju det, jag måste bli stark- på alla sätt och vis!
Men att prata med Josephine orkar jag typ alltid, för det är så kul :)

(Imorse blev jag så sur och frustrerad att jag höll på gråta.
När jag fick veta att du inte var här, inte kvar i Märsta brast jag nästan.
Är du hemma till helgen? Jag känner att jag behöver dig, din kontakt.
Jag saknar dig så fruktansvärt, närvaron av dig. Du kan stå någon meter ifrån mig,
men DU är inte här... var är du!? Jag måste prata med dig. Har saker att säga till dig.
Jag måste få göra det så fort som möjligt för jag orkar inte mer. Kan inte bära det länge till.
Min vän, älskade, fantastiska vän... jag önskar du vore här och att jag inte kände detta.)

När jag vaknade i morse, främst efter duschen mådde jag pyton!
Trodde jag skulle spy där och då. Jag sprang med handduken runt mig
till sängen och la mig där i fem minuter för att hämta andad. Det var en obehaglig känsla.
Orsaken till att jag gick till skolan var på grund av geografi provet som jag inte ville missa.
Så nu har jag endast varit två timmar i skolan, sjukanmälde mig och nu sitter jag här.

Jag mår inte så jättebra, varken psykiskt eller fysisk för den delen, tydligen.
Att bearbeta med sig själv tar ju på krafterna! Det sa ingen om... nu vet jag det.
Den här processen jag går i genom tar ju tid, och jág behöver tålamod.
Efter min lilla attack jag skrev om i förra inlägget så har jag varit väldigt svag.
Trött är jag också, måste komma upp igen alltså. Men jag vet att jag kommer dit.
Behöver bara min tid, jag är inte så snabb.. ganska långsam faktiskt :)
Jag upprepar ganska ofta med att säga "Jag behöver kraft Gud, ge mig styrka.
Jag kan inget utan dig... jag behöver dig Jesus" Säger det om och om igen.

Att tala om Gud så kom jag på en sak.. jag håller på att läsa i GT (gamla testamentet)
om en man som hette Josua, och jag beundras lite av honom.
Han gjorde allt Gud bad honom göra. Sa Gud, "gå ut och prata med den mannen"
då gjorde Josua det. Han tvekade inte, han lyssnade och gjorde det Gud ville.
Jag kom då att tänka på "Wow det där vill jag också!" Att bara lyssna till Gud.
Jag finner Bibeln väldigt otrolig. Den är cool och har mycket goda råd!

Just nu lysnar jag på en låt som heter Crashed med Daughtry.
Skit bra! Älskar han röst, så otrolig!! Dock är denna akustiskt men ändå super.

Gårdagen var jag med Niclas, vilket då var alla hjärtans dag.
Och nej, vi är inte ett par, vi dejtar inte och är inte kära för den delen heller.
Vi är simpelt bara goda vänner som gillar att umgås mycket med varandra! :)
Amen to that! Haha. Vi åkte till arlanda flygplats, bara tog det lugnt.. kollade på plan.
När vi väl gick där så var det en kille framför oss, kort, knubbig, utländsk.
Han kollade lite mycket på oss, sedan gick vi åt samma håll som honom.
Vi tänkte ju inte på det, men sen stannade han och detta var vår konversation;
Han: Ursäkta. Jag har en konstig fråga, men är ni två ett par?
Jag och Niclas: Eh nej.
Han: Okej då skulle jag vilja ge dig det här...
Han gav mig en lapp där han frågade om jag ville fika och fick hans nr!!!
Helt galet! Aldrig varit med om något sånt innan. Haha. Niclas skrattade,
jag skrattade.. det var kul! Kände mig lite smickrad. Men såklart tänker jag inte ringa honom,
för han är inte kristen (tror jag) och inte min stil.
AAAh allt galet händer när jag umgås med Niclas!
Hur som helst, sen fick vi för oss att börja Gå hemåt...vi gick ca 2 km,
till en busshålsplats där Sarah sedan skulle komma och hämta upp oss.



Här är Niclas i väntan på att få skjuts hem :)

På kvällen var vi hos Rebbeca först, det var chill.
Ännu senare så drog vi till Tommy (Tvärvägen), där slappade vi mer.
Men SEN! Sen hände det... igen. Suck.
Jag kände igen något, det var en obehaglig känsla och jag började få panik.
Jag visste hur det hela skulle sluta för det har hänt mig förr.
Pulsen började slå fortare, jag skakade, händerna var kalla, jag frös
men huvudet var varmt. Käken darrade och jag var frånvarande.
Lägenheten var inte så liten men i min värld var den det och jag kunde inte andas.
Jag hatar det här! Att det bara ska komma mitt i allt så där...hemma hos någon annan!
Sebastian skjutsade hem mig och fick panik i bilen men försökte att inte visa det.
De sa hejdå och jag fick knappt ut ett ord när jag sprang ut ur bilen.
Och sedan sprang bakom huset bort från de andra och suckade...försökte andas.
Gick och la mig gråtandes men till slut fick jag kontroll över mig och somnade.

Usch det var inget roligt alls. Jag skämms faktiskt. Att det händer mig, oväntat.
Jag tänkte "De måste tro jag är dum i huvudet på riktigt" något liknande i alla fall.
Det gör ont i de stunderna, det trycker i bröstet, allt känns litet och du får inte luft!
Tänk dig att någon gör stryptag på dig fast om dina lungor.. du skulle få panik!
Så känns det för mig varje gång jag kommer så långt...tror det heter ångestattack.
Eller är det panikattack? Kan det heter panikångest? Vet inte.
Nu ber jag bara till Gud att han hjälper mig igenom allt.
Klarar inte detta på egen hand. Jag är liten i mig själv, jag behöver hjälp.

Här sitter man igen, som alltid. Efter skolan, efter toaletten, sätter man sig här.
Datorn är väldigt attraktiv, har ni tänkt på det? När man ser en dator vill man dit direkt.
I alla fall om man heter Samira, haha!

Min dag var rätt okej, bättre än igår. Dock har jag huvudvärk IGEN! Suck..
Men men, matematiken gick väl inge vidare men gymnastiken var det bästa.
Fick röra på mig och ha kul.. fick två smällar när vi spelade handboll- KUL!
Först knocka Mass mig med sin axel och ca 15 min senare hoppade Måns och Viktor på mig.
Jag fick en smäll i huvudet och föll ned på golvet... satte mig upp och började skratta!
Haha det gjorde ont men kändes ändå inte så mycket eftersom det var mest roligt.
Något annat som var kul var det att Camilla, en vän från lågstadiet kom och hälsade på.
Så underbart att se människan igen! Det var några år sedan sist...jättevacker.
Efter idrotten gick jag hem med David :) vi pratade om lite saker,
och sedan fick jag berätta mitt vittnesbörd! Så fantastiskt.
Jag älskar att berätta om vad Gud gjort för mig. (Kan han hjälpa mig kan han hjälpa dig!)
Det var kul för David är inte sån som bara stänger öronen, utan han lyssnar.

Här är en bild på honom när vi hade skridskor innan jullovet


Nu ska jag se om det finns något att äta och fortsätta lyssna på Darin!
Han är så talangfull och begåvad med det han gör tycker jag. Så duktig!!
P.S änligen fredag!! Har längtat som bara den haha.
Ha det så bra, puss på er!

Jag är helt slut! Orkar knappt ta nästa andetag.. är så trött!
Det finns lite mycket saker som förutsig går i mitt huvud... två bröllop att tänka på.
Pengar! Jag behöver massvis med pengar! Stora summor som jag vet att jag ej kan
jobba ihop under en sådan kort tid. Mitt inre längtar, dras till USA...jag vill med!
Har saker i mitt liv jag måste arbeta med... det svider, bränner.. jobbigt.
JAG ÄR TRÖTT COH KÄNNER MIG SLITEN!

Dagen i helhet har varit okej, inget speciellt kul som har hänt.
Skola, när jag kom hem diskade jag.. måste plugga och laga mat.
Men egentligen vill jag bara sova bort mig, och sedan återvända till verkligheten
när allt är som det ska. Nu är inget som det ska, verkar det som.
Men jag står på en klippa, jag står på Hans ord! Ty Gud är min starkhet.
Vet ni var jag hämtar andan och min glädje?
Jag hämtar min styrka ifrån Gud, så himla skönt!

Nu ska jag kolla runt lite på facebook och sedan vet jag inte.
Maaaah jag vill sooova...... :(

Min dag blev sittandes framför datorn... till ungefär tio i fem!
Så jag har bara tagit det lugnt.. började chatta med Gabriel sen när han kom hem.
Vi skrev om.. allt möjligt i princip haha. Vet inte hur länge vi chattade,
mer än två timmar kan jag nog lugnt räkna med! Då vid fem skulle han upp till kyrkan,
till Second Hand för att betala en piano som han ska köpa till Sumar, och jag följde med.
Det var chill, första gången på länge som jag faktiskt kände mig avslappnad i hans sällskap.
Det var även första gången på länge som bara vi två umgicks och den känslan var underbar!
För det har hänt saker... och det kommer aldrig bli som förr kunde vi båda konstantera.
Men, han är fortfarande min vän och jag älskar honom!
(Så Gabriel om du läser detta- Jag älskar dig!) Han är en fin kille.

Åkte hem och gick ute på en promenad med Josephine och Nanna. :)
Lilla Nanna var det inte precis igår man träffade heller, så även det var soft.
Nu sitter jag här med mitt te.. eller jag hade te nyss men drack upp det nyligen.
Lyssnar på en lovsång som heter "I will praise your name" med Ed Bolduc.

Nu känner jag att jag måste få skriva av mig lite;
Det är nämligen så här att det finns en person, en rätt så nära vän till mig
men för denna person är jag en i mängden "ett bland många barn"...jag förstår det!
Och det här är en han. Men nu för tiden pratar vi knappt med varandra.
Jag menar, han frågar aldrig hur jag mår längre, han kommer aldrig fram och ger mig en kram.
När jag går fram till honom för att hälsa och bara försöka vara allmänt social
så hälsar han tveksamt och går sedan ifrån mig, över till någon annan.
Då står jag där som ett fån och tänker "jaha gjorde jag något fel?" 
Börjar seriöst tro om jag gjort något. Vad är felet? Är det jag?
Eller går han bara igenom någon konstig... period? Vad har hänt!?
Jag har tänkt att hålla mig borta ett tag, take a step back you know..
men grejen är den att det är precis vad jag gjort ett bra tag nu.
Så här har jag känt sen december någongång. Jag vet inte vad jag ska göra.
Vet inte vad mitt hjärta säger. Vet bara att jag vill att han ska se mig!
Prata med mig! Krama mig! Fråga hur jag mår! Är det för mycket,
kräver jag för mycket som en vän?
Vill han över huvud taget att jag ska vara delaktig i hans liv?
Kanske, kanske inte- JAG VET INTE!
Och just nu vill jag bara skriva ut hela hans namn med stora bokstäver men det kan jag inte...

Nej det var det en liten del av mina känslor haha.
Försöker klistra fast ett leende men ibland orkar jag inte.
Ska fortsätta lyssna på min underbara musik
och skriva med fantastiska Anna som snart gifter sig!

Tack Anna för att du lyssnar på mig när jag behöver prata!
Du är så underbar!!

Här sitter man på sin lediga dag. Lovely! Det är nämligen så att det är "aktivitetsdag" i skolan.
Det vill säga att om du inte har prov/omprov, eller någon aktivitet som lärarna givit dig,
så är du ledig! Halleluja! Haha. Jag tror ärligt talat att jag behövde det här. Att få sova.

Visst är det skönt? Att sova och vila ut. Du vet när man är trött mentalt?
Du orkar inte med någonting, du vill bara sova och slappa, chilla.
När allt känns så tungt och jobbigt för att du är så trött på allt...du vet?`
Mja, där är jag, ungefär. Jag har inte jobbat så mycket i skolan men ändå är jag galet trött.
Jag känner att jag bara vill sova och skolka. Bara skita i allt. Jag behöver kraft!
Och det ska jag minnsan få! :)

Men idag ska jag ta dagen som den kommer.. inte planera något.
Eller, jag hade i alla fall tänkt njuta av min frukost och småträna lite.
För nu är det så här att jag går på en diet; LCHF (low carb, high fat)
och förra året gick jag ned nio kilo på ca två månader.. så nu är jag där igen.
Kanske ska börja skriva här lite då och då om hur det går för mig? Vi får se.
Jag vill i vilket fall som helst komma igång med mitt skrivande igen. Skriva bra texter!
Som jag gjorde förr.. men jag är tom i bollen. Ge mig gärna tips!!

Det sista jag nu vill skriva är; TACK alla som stöttar mig!
Jag har fått så mycket stöd från goa vänner och föräldrar för den delen!
Det känns så skönt att veta att det finns folk som bryr sig på riktigt.
När det gäller mitt skrivande så har jag fått mycket uppmuntran.
Fortsätt med det, för det hjälper och uppmuntrar mig MYCKET!
Och med andra saker, som att fotografera.. mina vänner tack för att ni gillar mina bilder!
TACK TACK TACK FÖR ALLT! Puss

när man förlorar någon, vad händer då?
när hjärtat blöder, hur känns det då?
när floden inom en rinner, går det att stoppa den då?

jag gråter. precis just nu. jag gråter av sorg, glädje, smärta, kärlek.
jag gråter. exakt nu, vid denna tidpunkt.

har du någonsin haft en bästa vän? någon som betytt så oerhört mycket för dig.
har du förlorat något som varit en del av dig? något stort. har du? någonsin?
om du har det, vet du min känsla.

jag sörjer, det är en process. det jag går igenom tar tid. allt har sin tid, säger bibeln.
jag tror på bibeln, jag tror på Guds ord. min bibel är min spegel.
jag har varit långt nere i djupet, "been to the bottom of every bottle" jag har det.
vet hur det känns. jag vet smärtan.

jag såg på en film som heter p.s i love you. jag grät.
vet du varför? för jag fick inspiration. jag blev påminnd. jag kände något.
någonting inuti mig bultade och slog till mitt hjärta.
jag har inte kunnat skriva i denna blog på jättelänge. inte ordentligt.
nu är jag här. skriver just nu, med gråten i halsen.

mina tankar far omkring. vad händer efter döden?
varför är vissa mer känslig än andra? när kommer HAN som älskar mig?
min livskamrat, min partner, var är han? finns han över huvud taget?
varför blir man kär i någon som inte är kär i en själv?
tusentals frågor bubblar i mig. massvis med tankar.

jag saknar. jag gråter. jag skrattar.  jag älskar.

finns det någon där ute som förstår mig? förstår man det jag skriver?
kanske inte...detta är mina känslor. jag förväntar mig inte förståelse.
måste bara skriva. skriva nu när jag kan.

efter att min moster dog, lärde jag mig något.
vi har inte all tid i världen som man tror. ta ingenting förgivet.
du vill inte mista. du vill inte känna smärtan. tro mig.
jag insåg att det jag har är från Gud. jag har ett liv.
jag har en familj. jag har underbara vänner. jag har föräldrar.
jag har gemenskapen med Människosonen. jag är liten, Han är stor!
jag är ingen, han är ALLT. men i hans ögon är jag dyrbar.
"jag är så underbart skapad, ja underbara är dina verk, min själ vet det så väl"

Gud tog inte min moster, han skapade inte sjukdomar eller krig.
vi människor skapades med en valmöjlighet. jag valde att följa Honom.
han tvingade inte mig. men på grund av hans kärlek till mig, älskar jag honom.
jag var arg på Gud först, men jag insåg att det inte var hans fel.

jag insåg att jag missade min chans att säga "jag älskar dig moster".... hon dog.
hon finns inte mer. föralltid borta. aldrig mer hennes kramar, aldrig mer höra hennes röst.

ge aldrig upp. kämpa alltid. jag kämpar nu. jag är en krigare. var du också...
ta inte ditt liv förgivet. uppskatta det lilla du har. ditt liv är värdefullt.
älskar du någon mycket? din man? dina barn? dina vänner? arbetskamrater?
klasskompisar? din pojk/flickvän? Jesus? vem det än är, säg "jag älskar dig"
det är mäktiga meningar. kraftfulla ord. styrka. värdefullt. säg det.. om du älskar.

Hej! Idag ska jag träffa pappa, han saknar mig (och han tror att den saknaden är besvarad!)
Kan ju inte bara säga "Nej jag saknar inte dig, hehe" det funkar ju inte.
Hur som helst, han är här om ca tio min. Jag vet i princip vad som händer.
Kommer uppmuntra mig om att plugga vidare, påminna mig om att äta mycket sallad,
ge mig förslag om att inte umgås med killar (på vilket sätt har han aldrig sagt),
och så mycket annat! Kul att han bryr sig men jag tror jag har förstått vid det här läget vad han vill.

Aja, sen vid tre åker jag och möter min vän Niclas. Jag älskar att umgås med honom,
för att han får mig på gott humör och får mig att skratta så mycket!  TACK NICLAS!
Undra om han själv förstår vilken glädje han ger mig! Och andra såklart!
MmmM! I love that guy! :) hejdå måste ut nu tror jag. Puss

"Baby I got love for you and I appreciate the things you do
I have to follow my intuition, make a decision
I'm taking a road trip, trying to forget you
City to city but it all reminds me of you
I pull down the window, feeling the wind blow
I need to breath in something new"