SamiraKarakurt

Hjärtat, vad är det för något egentligen ? En organ inuti våran kropp.
En sak som pumpar ut blod så att blodcirkulationen fungerar.
En slags muskel som håller livet igång, visst är det väl så? Hjärtat, eller?
Men hjärtat är något annat också, i alla fall för mig.
Känslor och kärlek.Visst säger de ju att det egentligen är hjärnan men för mig är det hjärtat.
I mitt hjärta finns det mycket.Där inne har Michel ett eget rum som han har förtjänat,
där finns alla mina underbara vänner och min familj.
I mitt hjärta finns det kärlek i överflöd, för människor i denna värld, för speciella personer.
Men i mitt hjärta finns det även smärta.Smärta som är både psykiskt och fysiskt.
Det som är  det psykiska är att mycket händer i mitt liv, och mycket har hänt.
Känns som allt runt omkring mig,saker som händer bara plågar mig, fullt ut.
En får cancer och är döende.En annan får också cancer men blir frisk.
Det är tufft fortfarande,men jag kämpar vidare.
Sen kommer det mardrömar som skrämmer mig totalt, äckliga drömar.
Rädslan,ångesten och ensamheten kommer smygandes in i mitt inre.
Hur mår jag då? Vet du det? Jag vet inte om du som läsare förstår.
Vänner stöttar, säger hela tiden "ge inte upp, du måste kämpa"..jag försöker.
Vad händer sen ?Jo, rädd för framtiden.Vad händer när Jesus kommer tillbaka?
Är jag redo överhuvudtaget?Tänk om djävulen fångar min mamma och mina andra vänner?
Tänk om min mamma inte står brevid Jesus när jag kommer?Rädsla.Funderingar.
Tankarna som jag drunknar i.En vän sa till mig "tänk inte sådär om du mår dåligt!"
Okej, inte tänka så, för jag lyssnar till den vännen.Hm det håller ett tag i alla fall.
Humöret börjar sakta men säkert komma upp,vad händer sen tror du?
Jo, djävulen kommer med dumma saker, saker som får mig att skriva "döda mig,snälla!"
Varför skulle någon döda mig!?
"Samira,vad tänker du med?Rumpan eller?Antagligen eftersom du ej har en hjärna"
Djävulen är ond, det ska du veta.Alla hoppar på mig, försöker stötta mig,
men jag stänger ut några, men vissa släpper jag in.
Kärleken jag får försöker jag ta emot,utan att tänka att jag inte förtjänar den,för det gör jag.Eller?
Smått,smått börjar det gå uppåt.Men NEJ!Måste prata med en kompis, var är han ?
När ska jag få se han, säger jag för mig själv.Måste vara ärlig.
Vad händer sen?Mamma berättar att mormor har fått en stroke.
"VAA!?" skriker jag inom mig, men svarar mamma, "jaha..?vad hänt nu då? :S"
Okej, hon är visserligen hemma nu med halva ansiktet helt nerdragen.
Men att nånting Alltid händer!Ser ni min poäng?
Samira, en 15 årig flicka försöker hitta glädjen, när hon väl lite smått funnit den,
så kommer nästa sak som drar ned henne.Varför är det så här Gud!?Det där var psykiskt.
Fysiskt, vad nu?Jo, min puls dunkar fort, då menar jag fort!
Hemma hos systrarna Carlmatz där jag var, grät i Idas famn.
Sedan höra Sebastian spela piano, vilket låter oerhört vackert.
Så börjar pulsen slå otroligt snabbt.Varför det? tänkte jag.
Senare slog den ännu snabbare och Ida trodde jag var sjuk, såg tydligen blek ut.
Pulsen slog ofantligt fort, det är skrämmande.
Sebastian kom och kände efter, han har haft samma sak.
Han har fortfarande så ibland, att hjärtat bara slår snabbt och konstigt.
Han ville att jag skulle ta det lugnt, jag uppskattar att han bryr sig.
Men som jag alltid är så sa jag att det var okej med mig.
Jag fick inte ens Gå hem, men jag var envis och gick i alla fall.
Jag skulle gå sakta, tänkte för mig själv "men Sebbe då, det är ingen fara"
Men inom mig var jag jätterädd.
Varför gör hjärtat så ? Hjärtat är en konstig organ, men bra.
Ibland kan jag verkligen känna fysisk smärta vid hjärtat, då är jag Rädd.
Men säger inget till någon, håller det för mig själv.Som vanligt.
I hjärtat känner vi kärlek,känslor,smärta,glädje och sorg.
Vet du vad mitt hjärta säger just nu ?
Att allt ordnar sig tillslut, ge inte upp, måste alltid kämpa.
Lita på Gud så fixar Han biffen.
I mitt hjärta känner jag stor kärlek.
Jag känner en liten aning glädje, men ändå sorg.

Idag har det bara varit suck skola...inte kul alls!
Jag är så trött på plugget, men ändå inte.
Ja,så när jag kom hem åt jag lite och satte mig vid datorn,
gjorde sedan matte-läxan,eller jag försökte så att säga, + eng glosor.Yei! Blä med andra ord!
Har suttit vid bdb (bilddagboken.se) i timmar nu tror jag, kollat på Sebbes bilder som han la upp hela tiden.
På tal om gossen, fy vad jag saknar han känner jag! Varför egentligen?När jag tänker...men jag vet inte.
Det är så märkligt att mitt i allt känner man världens stora saknad för någon, helt sjukt!
Men det är i alla fall så jag känner, att jag saknar honom.Saknar hans skratt,saknar det han säger,
det som egentligen är logiskt men Jag fattar inte det bara.Det var ju trots allt två veckor sen...
Att inte få träffa sin vän på EN vecka är ju grymt mycket om man tänker efter,ens Kompis liksom...
tänk dig då Två veckor, ok vi träffas typ bara i kyrkan en gång i veckan...fett dåligt ju.
Känns som jag träffar Gabriel oftare t.o.m fast jag nog inte gör det...?
Jaja, saknaden får finnas kvar resten av veckan+ hela nästa.
Sebastian,han är fett snäll,asså shii, och jag känner mig fett dum :(
Jag måste snacka med han när vi träffas,det är ett måste, för att jag ska lätta tynget i mitt hjärta.
ÅH!Säger jag bara!!! Hatar att sakna folk!Saknar inte bara Seb,saknar andra också..
Men ibland, för att vara helt ärlig, kan det vara 'skönt' att sakna, tänk då känslan att se personen igen!
Men ändå, bläää..... saknaden är så stor nu :/ jaja.Barnrumpa som jag är får gå vidare...ajdö sålänge.

Eminem! Ojoj säger jag.Shi vad jag tycker om honom alltså!
Jag menar, kolla på mannen! Han är ju HET rätt ut sagt,haha.
Nej men nu ska jag vara lite mer seriös här.
Varför jag la upp en bild på honom nu mitt i allt är väl för att jag kom att tänka på honom.
Han har tyvärr en hjärtsjukdom,vilket är hemskt! Jag är faktiskt ledsen över det.
Killen har varit med om så mycket, så mycket skit så det inte är sant!
Hans liv har varit rena helvete ju, jag tycker synd om honom.
Tur så har han sin dotter som han älskar mest av allt,
jag tror det är mycket tack vare henne som han stiger upp på morgonen.
Före detta frun var ju en plåga,Kim! Så jag fattar egentligen inte Varför han gick tillbaka till henne.
Hon kan ju dra,förlåt men det är sant.Han förtjänar inte att må såhär, ingen gör det!
Nu vet jag inte vad som orsakt hans sjukdom men jag tänker be för honom,
jag vet att han är en kändis och jag känner honom ej, men jag känner en stor kärlek för honom ändå.
Eminem liksom, han musik betyder så mycket för mig.Jobbigt är det att han svär så mycket men,
om det är hans sätt att få ut sina känslor så...there' nothing I can do.
När jag mådde som sämst lyssnade jag mycket på hans låtar.
Jag har gillat Eminem ända sen jag var liten faktiskt, men varför, det vet jag ej.
Jag drömde för någon natt sen att jag snackade med honom i telefon,
talade om för honom att jag älskar han, att jag bryr mig, att jag ber för honom, att jag finns vid hans sida.
Jag önskar verkligen att han visste det.
Nu kanske du som läser det här tycker att jag är dum i huvudet,rätt så korkad.
Men vet du vad? JAG BRYR MIG INTE! Jag skriver det jag vill, uttrycker mig precis som jag vill.MOHAHA!
Marshall,vilket är hans namn, han är så fin även att han är över 30- men ung för att dö nu!
Jag ska verkligen be för jag vet att Inget är omöjligt för Gud, jag tror verkligen på det.
Det står i bibeln att det vi ber om i Hans namn, det skall vi få.
"Bed och ni skall få,sök och ni skall finna,bulta och dörren skall öppnas för er" Matt 7:7
Åh jag vill verkligen att Eminem ska bli frisk, han förtjänar all lycka här i världen!

Aja, nu ska jag väl in på bilddagboken.se, vi hörs.

Nu sitter jag här igen och chattar på msn med kompisar.Vilket liv man har egentligen!
Men jag tycker om msn, tycker om msn väldigt mycket, gör inte du det?
Det är ju kul om man chattar med rätt person, eller hur?Ja precis.
Jag skriver i alla fall med Gabriel, min kompis.Det är väldigt roligt!
När man skriver med honom, och inte bara skriver, utan umgås med killen så blir man så glad!
Jag lovar, är jag ledsen eller känner mig lite 'deppig' så blir jag ändå en aning glad när jag träffat honom.
Han är så bra som han är!Han är så rolig, så rolig alltså.Jag har lätt att skratta med mannen, aah tjena.
Vad kan man skriva om honom?Gabriel är en lojal ung man, som man faktiskt kan lita på.
Han är lätt att prata med, han kan vara flummig men han är en seriös person.
Jag lärde känna honom hösten 06 kan man väl säga,
men det är ungefär förs nu jag är riktigt Bra kompis med han.
Det var när jag blev frälst och började i kyrkan där han går, och jag är SÅ glad över att jag går där idag.
Ungdomsmöterna är varje fredag, men om Gabriel inte är där så känns det inte kul.
Visst, jag älskar att prisa Gud i alla fall, men efter, det är inga fredagar utan honom!Och jag är seriös.
Han är en av de personer som gör min dag, verkligen.Han är en så bra och rolig person!
Att ha han som kompis är, ojoj, jag kan inte ens beskriva det i ord.Jag tackar Gud att han lever!Haha.
Jo, asså killen har humor, ett stort hjärta, han är så omtänksam, så rara, helt underbar!
Jag hoppas han förstår det själv.Jag hoppas att han förstår hur viktig och betydelsefull person han är.
Haha, han retar oftast mig för att jag är så trög och då tycker han det är kul för jag går på allt! Men vi garvar bara.
På msn har vi kul, eller jag har det.Att bara smsa honom är otroligt roligt.Då förblir jag glad hela dagen.
Varför jag nu sitter här och skriver om Gabriel är för att jag inte visste vad jag skulle skriva om,
så han själv kom med ett förslag och det var det här; Att skriva om honom.HAHA, så det gjorde jag.
Till slut, jag tycker om Gabriel oerhört mycket, och jag älskar honom djupt som en vän.Så det så. 

Jaja, ha en bra fortsatt kväll allesammans!

"Försöker att kontrollera min smärta.
Försöker att vara glad,men det känns i mitt hjärta.
Vad ska jag göra när hoppet har tatt slut?
Hur ska jag veta vilken väg jag ska ta mig ut?"

Han gjorde mig glad och visa mig vad lycka innebär,att ha någon nära,att bli älskad såhär.
Han fick mig börja tro att äkta kärlek kanske fanns,men jag kan inte hitta den,
den måste vara någon annanstans.
Kommer jag någonsin kunna tro på kärleken igen,eller kommer du föralltid bara vara min vän?
Jag undrar hur det var ifall det hade blivit du och jag.
Jag skulle hålla om dig, och aldrig släppa mitt tag.
Behandla dig som pojken du förtjänar att vara.
Jag har en kärlek till dig, som inte är besvarad.
Jag tänker hela tiden på drömmen om oss två,vi åker till ett land där ingen kan se på.
Vi skrattar och leker och har det underbart,där solen lyser hela tiden och himmelen är klar.
Vill du följa med på resan med mig, för då åker vi direkt, vill bara dela den med dig.
Det var som en saga, för bra för att vara sann.
Ville se dig i ögonen och hålla i din hand,känna dina armar, och smeka ditt hår,
kanske svårt att ta åt sig, men jag hoppas att du förstår.
Jag skulle göra allt för dig,för att få dig må bra,för att få se dig att le,
skratta och vara glad.Att ha din kropp emot min, i en underbar kram,
betyder mer än du anar, tänker på dig varje dag.
Just när jag var glad och jag blev kär,så blev allting bara fel och du vet vem du är.
Det är ingens fel att det blev som det blev,speciellt inte ditt, men mitt hjärta bara sved.
Dags att lämna plats åt någon annan som gillar dig,
den andra flickan som betyder mycket mer än mig.
Dags att gå vidare, jag är ju ganska ung,men glöm inte bort att du är bara min kung.