SamiraKarakurt

Jag vill inte känna mig utstängd.Gillar det inte.Känner mig inte nödvändig då.
En konstig känsla.Känslan att inte behövas runt omkring.Känslan att känna sig som ingen alls.
I början trodde jag du bara var en kaxig kille, men jag tog kontakt med dig och insåg att du var helt fantastisk.
Insåg att ditt hjärta var av guld, du var underbar och du var lojal mot mig.Jag föll för dig.För din personlighet.
Jag berättade mycket för dig men jag var dig inte så nära.Jag fick kämpa.
Jag kämpade i nästan ett halv år.Sommaren kom, saker hände och jag kom dit jag ville.
Vi fick en bättre kontakt.Du var helt otrolig.Jag minns så väl hur du stod på min sida.Jag gillade dig verkligen.
Du var den första killen som jag faktiskt hade seriösa känslor för.Vandrade bland rosa moln i åtta månader.
De sista månaderna blev krångliga, kändes som jag började tappa greppet om dig.Men än tyckte jag om dig.
Tillslut dog känslorna, men min kärlek för dig, finns alltid kvar.Jag älskar dig.Du är min vän.
Dina ord, din hjälp som jag fått under två år finns fortfarande inom mig.Jag glömer dig aldrig.
Att nu känna sig som en osynlig person gör ont.Att jag känner mig utstängd är inte kul.
Du sa att du har alltid funnits där för mig, vart var du då sist jag behövde dig?
Du betyder så mycket för mig, jag vill hjälpa dig så som du många gånger hjälpt mig.
Du säger att du är trött, du jobbar, du tränar, du gör si och så, men är det verkligen allt?
Släpp in mig igen.Jag kommer ihåg när du berättade en sak för mig och du sa "lova att inte säga till någon!"
Jag lovade.Än finns 'hemligheten' inom mig.Har inte talat om det för någon.
Släpp in mig.Lämna mig inte utanför.Stäng inte ut mig från din värld.Prata med mig.
För mig var du bäst förut, nu vet jag inte längre.Vi kan väl säga att du är Bland de bästa.
Jag älskar dig.Jag saknar dig.