SamiraKarakurt

här sitter jag och tänker sönder mig själv. tänker på dåliga och bra tider.
bra tider- då jag inte visste riktigt hur det egentligen stod till.
då jag inte visste sanningen helt och hållet, utan levde i min dröm.
jag saknar barndomstiden till en viss del. saknar när man var på gården,
och lekte med alla barn som var ute. man lekte hela dagen lång.
då man inte grät för att man mådde psykiskt dåligt, utan för att man skrapat upp knät,
eller för att man missade sin favorit tecknade serie på tv. eller också om ens barbie gick sönder.
jag saknar då solen sken och lämnade en röd färg på ryggen mot dagens slut.
jag saknar den tiden då man var helt fri, hade inga bekymmer att tänka på, eller plugg.

dåliga tider- allt skit som händer när man växer upp. puberteten kommer ikapp en.
man börjar förstå att världen inte var "en ängel" utan att världen tillhörde djävulen själv.
jag saknar mitt tidigare liv, men inte den delen då jag blev utsatt för obehagliga saker.
inte just den tiden, då jag satt ensam i mitt rum och gömde mig för världen.. och grät.
då jag grät mig till sömns och byggde upp självmordstankar..

allt var bara så mycket lättare förr... just när man var liten.
så oskyldig man var alltså. ett barn. ett oskyldigt barn.
jag saknar den känslan. känslan att var fri. jag menar då helt och hållet fri.