SamiraKarakurt

Kom på mig själv att gråta framför tvn tre gånger idag...
Jag har märkt att när något tynger mig, och samtidigt visas något
sorgligt på tv eller hör något väldigt vacker som berör mig
så gråter jag...då släpper jag banden som är i mig. För en kort stund.
Ibland tänker jag "gråter jag av rätt anledning?"  men egentligen,
måste man ha en "rätt anledning" till att få gråta? Är det nödvändigt?
Ibland kan det vara skönt att bara få släppa några tårar, att bara
få gråta några skvett och sedan ta sig i kragen och kämpa vidare.
Så fungerar i alla fall jag. Ibland behöver jag få gråta för att sedan
kunna kämpa vidare. För att kunna jobba på och i slutändan även bli stark.
Alla fungerar inte på det här viset, men det gör jag. Jag försöker vara mig själv.
Just nu är jag i en jobbig peroid, eller situation. Har massa att fixa och hantera.
Har en del saker att ta itu med, och så en tyngd på kanten, blev jag sjuk.
Vilket resulterar att jag är ännu svagare och känsligare än innan.
Då kan det vara skönt att fälla enkla tårar, behöver inte betyda att man är ledsen.
Men efteråt kan känslan av lättnad fylla en...det känns rätt skön efteråt.

Hade inte ens tänkt skriva det här från början..kommer inte ens ihåg
vad jag skulle skriva om. Det ena ledde till det andra helt enkelt.
Min blogg, mina tankar och mina ord :) Ni behöver inte samtycka!
Nu ska jag ta en titt på facebook.