ord, känslor, tankar, uppmaning

när man förlorar någon, vad händer då?
när hjärtat blöder, hur känns det då?
när floden inom en rinner, går det att stoppa den då?

jag gråter. precis just nu. jag gråter av sorg, glädje, smärta, kärlek.
jag gråter. exakt nu, vid denna tidpunkt.

har du någonsin haft en bästa vän? någon som betytt så oerhört mycket för dig.
har du förlorat något som varit en del av dig? något stort. har du? någonsin?
om du har det, vet du min känsla.

jag sörjer, det är en process. det jag går igenom tar tid. allt har sin tid, säger bibeln.
jag tror på bibeln, jag tror på Guds ord. min bibel är min spegel.
jag har varit långt nere i djupet, "been to the bottom of every bottle" jag har det.
vet hur det känns. jag vet smärtan.

jag såg på en film som heter p.s i love you. jag grät.
vet du varför? för jag fick inspiration. jag blev påminnd. jag kände något.
någonting inuti mig bultade och slog till mitt hjärta.
jag har inte kunnat skriva i denna blog på jättelänge. inte ordentligt.
nu är jag här. skriver just nu, med gråten i halsen.

mina tankar far omkring. vad händer efter döden?
varför är vissa mer känslig än andra? när kommer HAN som älskar mig?
min livskamrat, min partner, var är han? finns han över huvud taget?
varför blir man kär i någon som inte är kär i en själv?
tusentals frågor bubblar i mig. massvis med tankar.

jag saknar. jag gråter. jag skrattar.  jag älskar.

finns det någon där ute som förstår mig? förstår man det jag skriver?
kanske inte...detta är mina känslor. jag förväntar mig inte förståelse.
måste bara skriva. skriva nu när jag kan.

efter att min moster dog, lärde jag mig något.
vi har inte all tid i världen som man tror. ta ingenting förgivet.
du vill inte mista. du vill inte känna smärtan. tro mig.
jag insåg att det jag har är från Gud. jag har ett liv.
jag har en familj. jag har underbara vänner. jag har föräldrar.
jag har gemenskapen med Människosonen. jag är liten, Han är stor!
jag är ingen, han är ALLT. men i hans ögon är jag dyrbar.
"jag är så underbart skapad, ja underbara är dina verk, min själ vet det så väl"

Gud tog inte min moster, han skapade inte sjukdomar eller krig.
vi människor skapades med en valmöjlighet. jag valde att följa Honom.
han tvingade inte mig. men på grund av hans kärlek till mig, älskar jag honom.
jag var arg på Gud först, men jag insåg att det inte var hans fel.

jag insåg att jag missade min chans att säga "jag älskar dig moster".... hon dog.
hon finns inte mer. föralltid borta. aldrig mer hennes kramar, aldrig mer höra hennes röst.

ge aldrig upp. kämpa alltid. jag kämpar nu. jag är en krigare. var du också...
ta inte ditt liv förgivet. uppskatta det lilla du har. ditt liv är värdefullt.
älskar du någon mycket? din man? dina barn? dina vänner? arbetskamrater?
klasskompisar? din pojk/flickvän? Jesus? vem det än är, säg "jag älskar dig"
det är mäktiga meningar. kraftfulla ord. styrka. värdefullt. säg det.. om du älskar.

Kommentarer
Postat av: Sarah

åh samira!! vet du om att du skriver sjukt bra!! asså de här inlägget fick mej att börja gråta, (de kanske inte betyder så mkt, ja gråter ju till nästan allt) ja kände igen mej i mkt.

sluta aldrig att skriv!!!

älskar dej<33

2009-02-09 @ 20:39:52
Postat av: Paulina från Ö-vik =D

Samira du är verkligen i krigare i blodet, det lustiga i ditt skrivande är att du som på nått vis redan svarar på dina egna frågor, and I love it<3. Jag känner igen mig så väll i de du skriver, tankar och funderingar. alla går vi igenom det om och om igen känns det som. när man väl känner att man ha nått "FRAM", så kommer det nått/någon/gud som säger. " men det här får du inte glöma".

Och för mig är Gud min trygghet. Att veta att just han kan allt om mig, mina svagheter men även mina starka sidor, det får mig att känna ett lungn över min stress och hela min vardag,. mycket starkt och bra skriver gumman Saknar dig, och tycker om dig <3

Längtar jätte mycket tills vi ses<33

2009-02-09 @ 23:23:42
Postat av: Mimadeta

Vad fint skrivet, vännen! Det är så bra att du skriver av dig när du går igenom smärtan - det hjälper även andra. Speciellt den delen där du återkommer till din tro på Gud. Det här var som en av Davids psalmer i Bibeln - full med smärta först men sen tillbaka till tron, till tilliten till Gud, där hoppet är.

kram!

2009-02-10 @ 18:50:03
URL: http://mimadeta.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0