SamiraKarakurt

Nu får jag väl ta mig i kragen och skriva om powerweek i alla fall!
Ok, när vi kom fram skulle vi "checka in oss" och det visade sig att jag
och mina tjejer skulle sova på Nyhemsskolan....som då låg ungefär
en kvart därifrån! Vi gapade stort.......men tog oss dig ändå.
Det bästa var att vi inte var alls många som sov där och vi hade
inte riktigt någon som "vaktade" oss. Nackdelen var att vår dusch
fungerade tydligen inte. Aja, vi fick bara hitta andra duschar.
I början av veckan tyckte jag inte att det var något speciellt med
det hela. Jag hade för höga förväntningar.....inget speciellt som hände.
Det var förstås bra möten, man fick naturligtvis något utav det men
alla dessa undren och tecken, mirakler folk hade pratat om förra året
fick jag inte se. Kanske ska understryka det att jag har alltså varit på en
liten missionsresa i Varberg. Jag gav inte upp, jag fortsatte att hoppas och
jag bad. På fredag hände något äntligen! Det var då allting började och jag var
ledsen över att allt det underbara började två dagar innan hemgång.

Vi var ute på torget och hade en outreach med drama, dans, sång, lite tal osv.
Sedan skulle vi ungdomar gå runt och snacka med folket......så öppna de är!!
Jag gick runt med Emma och Ottilia, helt underbara töser det :) Vi fick prata
med en äldre man vid namn Peter. Han satt i en "stol som åker" haha vet inte
vad de heter. Det var ingen rullator i alla fall. Vi gav honom en bibel, senare
gick vi åter fram till denne man och frågade i fall vi fick be för honom.
"Eh jaa...." ungefär så svarade han. "Bra!" sa vi då :) Vi rog han till förbönstältet
och bad. Vi välsignade hans liv och så. När han gått kände jag att jag måste få
lägga händerna på han knän (eftersom de gick typ in i varndra).
Den kvällen fick vi prata med lite fler folk. En tjej som hade magont..
trevlig och söt :) Tyvärr fick vi inte be för henne. Först sa hon "nej" men när
vi sa att vi kan be om hon ville det så sa hon "hm jag veet inte..."
Alltså ville hon det nog innerst inne ;) Vi fick plantera frö i folks liv och
det ska bara vattnas och vattnas så att det kan växa ut en blomma!

Kvällen därpå kom den här mannen tillbaka.....jag blev så glad!
Det slutade med att han blev frälst (fick ta emot Jesus i sitt liv) och
då tog jag min chans...jag frågade om jag fick be för honom.
Tillslut var det ett helt gäng som stod runt han och bad. Typiska jag,
så började jag gråta utan att riktigt förstå varför. Men jag kände så mycket
med honom. Jag hade väntat hela dagen och kvällen att få be för denne man.
Äntligen var jag där! Men det blev för mycket för mig på en och samma gång
så jag var tvungen att gå ifrån. På söndagsmötet fick vi alla höra att han blev helad!
Halleluja! Tack Jesus. Jag hoppas innerligt att jag får träffa han igen.

Ja, mycket hände....vi, ungdomar var så frimodiga! Vi bad, vi grät, vi prisade Herren.
Många, även bland oss som höll i kvällarna, blev helade. Det var helt underbart.
I Varberg var man så framåt och öppen, människorna där nere är öppna!
Jag ska åka dit igen har jag bestämmt mig! :)