SamiraKarakurt

"Femton år gammal gifte hon sig för första gången med en sjöman
som klådde henne ofta. Några fotografer som skulle ta propagandabilder
för ett försvarslån upptäckte hennes jumper. Hon var fotomodell.
1949 poserade hon naken på en kalender: därmed började hennes karriär."

"Men hjälp! Kära nån!" var det första jag tänkte på när jag läste en text
om Marilyn Monroe. Visserligen vet jag att hon är känd för varje människa,
till och med känd i mina öron men detta visste jag inte.
Jag brukar inte hålla koll på sådant här, brukar heller inte läsa skvallertidningar
men fick för mig att göra det till frukosten i morse. Jag höll på tappa hakan.
Jag som alltid tyckt att hon är störig, har aldrig vetat varför folk över huvud taget
tycker om henne. Visst, hon är vacker men sen då? Jag har aldrig tyckt att det är
något speciellt med henne. Men nu när jag fann artikeln om henne kände jag medlidande.
Så mycket jag inte kände till! Att hon gifte sig som femton årig med en sjöman som slog
henne rätt ofta, det visste jag inte. Att hon blev en fotomodell då fotografer skulle ta
propagandabilder och att hon sedan poserade naken framför en kamera, det visste jag.
Men att hon som en liten flicka blev våldtagen, det hade jag ingen aning om!
Det var bland det första jag läste om i artikeln och det brast inom mig.
Det stod också skrivet att hennes far försvann innan hon var född och hennes mor
fördes till ett sinnessjukhus inom kort tid. Jag tycker det är hemskt att hon blev
lämnad ensam. Inga föräldrar vid hennes sida utan hon fick bo hos olika fosterföräldrar.
Ett barn mår inte bra över att inte ha föräldrar som uppfostrar en,
och vid tio års ålder bli våldtagen. Vilken uppväxt kvinnan har haft!
Helt sinnessjukt och absurt. Våldtäckt kan ge fysiska sår, men även
psykiska. Man kan inte må bra. Tänk allt man sedan måste bearbeta sig igenom.

Min uppfattning om Marilyn har förändrats totalt.
Trots att jag inte känner henne personligt så tycker jag om henne, galet men sant!
Hon och jag har en sak gemensamt, bådas far har lämnat oss.
Det är något som jag kan relatera mig till,  och jag känner med henne.
Hon må vara en sexstjärna, poppis, en "ordentlig flicka" som det stod i tidningen,
men jag orkar inte bryr mig om det längre för det är ändå  inte hon själv som valt detta.
Folk säger åt henne att göra si och så, hon är det där
och hon är det här. Det är som att hon inte lever sitt eget liv.
Hon själv har sagt att hon inte vill leva i rampljuset, utan att hon skulle vilja vara
vilken annan människa som helst.  Jag blir så arg när jag läser sådant här,
vad händer i världen? Var är vi på väg? Man blir så ledsen när man läser och
hör om hur andra människor lever. Hur många det är där ute som lider och tvingas
att leva på ett visst sätt... att inte få uppleva sina drömmar.

Jag uppmanar dig därför att inte lyssna på vad andra säger vad du ska göra.
Följ ditt eget hjärta och lyssna till dina egna instinkter.
Marilyn har nästan inget eget liv, folk bestämmer allt åt henne.
Hon ska vara dittan och hon ska vara dattan. Ett sådant liv vill inte vi leva, eller hur?
Vi vill uppleva våra drömmar, leva i frihet och inte känna något tvång.
Följ ditt hjärta och ta inte åt dig av vad andra talar om för dig.
Speciellt om det inte känns rätt. Så pass självständiga ska vi vara att
vi klarar av att stå på egna ben och stå för det vi vill!
Vill du leva ett liv som Marilyn Monroe eller vill du leva ditt eget liv?

OBSERVERA att jag skriver som om jag levde på 1950-talet =)
Detta är en krönika av mig, en uppgift i skolan.