Smärta.

Smärta. Smärtan existerar inom mig. Smärtan tränger igenom nedre delen av mig.
Såret inombords rivs upp- ömtåligt. Att sitta gör ont, att tänka på det tär mig.
Att gå igenom den hårda stormen känns. Det tar åt så mycket, slår hårt i ansiktet.
Varför? Varför just jag?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0