SamiraKarakurt

Wow, så märkligt hur vissa saker förändras fort. Vissa ögonblick hinner man
inte med, utan man märker förändringen när den är skedd. Det kan vara jobbigt.
När man har någon så nära en, ganska intimt men fortfarande på en kompisnivå.
Kompisrelation. Kompiskärlek. Det kan vara jobbigt då, då allt sedan förändras.
I ett ögonblick som man inte hinner springa ifatt. Mina känslor går upp och ned,
ja jag är väl medveten om det. Jag är inte ledsen, jag är inte arg, men det känns inte
alltid rätt och bra. När man varit så nära under en lång tid, och sedan vara helt annorlunda.
Nästan inte alls.

Känner jag dig fortfarande? Vet jag vem du är?
Känner du mig? Vet du vem jag verkligen är?
Vi båda ser det ytliga men vad sker på insidan?
Jag blev sårad men har ej berättat det. Jag har försökt släppa det,
men jag kan inte förändra den jag är. Jag är som jag är.
Jag är seriös, allvarlig, känslig, men jag är också som du.
Skämtsam, barnslig, omogen ibland, vild, bara helt crazy.
Vi hanterar saker på olika sätt. Det gör ont att inse att vi är på
olika plan.

Vad som än händer, kan jag aldrig sluta älska dig.
Jag lät dig komma mig närmre än någon annan människa.
Jag släpper inte taget det första jag gör....