Wow

jag känner en fruktansvärd saknad. det gör ont i mitt inre. jag gråter och gråter på insidan.
vet du vad jag talar om? vet du hur det känns?-
jag tvivlar på det om du inte förlorat någon du älskar.
halva jag följde med henne till graven, den del som är här på jorden är bara halva samira,
och nu måste min andra hälft komma upp. snart. för jag orkar inte. men jag gar en grund.
min tro. min Gud. min församling. (vet inte vad jag skulle ta mig till utan dessa saker).

en dag, då jag gått vidare, accepterat men ej glömt,
då ska jag stå upp på fötterna och säga
"jag är stark" 

Haha där ser man! Det här är ett gammalt inlägg som jag skrev år 2008.
Wow... tänk att jag står här idag! Tänk att Idag kan jag säga att jag är stark.
Jag har accepterat men inte glömt...och jag saknar såklart :) men jag är stark,
för när jag är svag i mig själv så är jag stark i Gud...

Kommentarer
Postat av: camilla Strand

Härligt Samira! Älskar att se hur människor hittar stabiliteten i sitt liv! Du står stadigt på Klippan Kristus! Hur det än stormar runt dig - känn att dina fötter står stabilt fasta i Honom:)



kram C

2010-03-09 @ 15:16:32
URL: http://mimadeta.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0