SamiraKarakurt

småpanik här hemma. Helt plötsligt blev mitt rum vääldigt litet

och jag behövde utrymme! Så jag tog på mig min sköna vinter-

jacka och gick ut i snöblåsten! Gick ned mot steninge, förbi

orionskolan och slutet av den långa raka vägen svängde jag vänster.

Mot Isabelles hus. Medan hon tog på sig ytterkläderna stod jag utanför

med blicken fäst mot lampan som stod framför mig. Eller egentligen

lutade jag huvudet upp och blundade och bara stod där. Total

tystnad och stillhet. DÅ, helt plötsligt, fick jag en uppenbarelse (!?),

tror jag. Jag var så kaos inom när jag gick hemifrån, men när jag stod

där, med huvudet riktad mot lampan, blev jag helt lugn. Jag kände ro.

Då fick jag en slags liknelse i huvudet.

Jag stod nedanför ljuset.

Jag var inte rädd utan jag var lugn och just då fanns det inget som hette

stress. Ljuset fick mig att stå stilla och ta vara på nuet. I Bibeln står det

om Ljuset- som är Jesus. Jesus är vägen, sanningen och livet. Han är ett

ljus för de människor som väljer att tro och följa honom. Han representerar

ju lugn, frid, kärlek, ro, no-stress...allt. Han är ju A och O. Jag bara insåg

att lampan framför mig var liksom "Jesus", fast en lampa i verkligheten.
Det var som att lampan, ljuset representerade Jesus, Ljuset. Oh!

Vad flummigt det lååter haha =) aja, för mig var det en uppenbarelse

i alla fall. Jag blev påmind om att i Jesus är jag stark, där finner jag frid