SamiraKarakurt

Ena stunden pratar man ständigt med varandra, andra stunden vet man

knappt om den ena lever. Jag tänker tillbaka till min tid då jag inte var

frälst. Vad levde jag för egentligen? Ingenting. Möjligtvis mina vänner.

Men det funkar inte längden, att leva för vänner och sätta sitt hopp

till dem. Om de faller så faller du..ingen säker grund.

Jag tänker tillbaks då jag ständigt var inne på msn. En liten

omogen tonårstjej...hjälp vad åren går fort! Nyss var jag en
riktigt omogen tjej som hängde utanför Valsta Centrum och gjorde
ingenting..tyckte jag var cool... nu, idag, sitter jag här, 18 år och frälst
och skriver om hur fort allt kan förändras.

När jag tänker tillbaka på året 2006 finns det både bra och dåliga
minnen. Det är de bra minnerna som jag saknar när jag säger
"åh jag saknar the old days"... jag saknar en speciell vän som jag
aldrig pratar med längre. Vet knappt om han är kvar i Märsta..
Han är och kommer alltid att vara speciell för mig :) Jag hoppas han
mår bra. Det händer ibland att vi är inne samtidigt på facebook och då
brukar jag klicka upp honom på chatten och fråga hur han mår.
Grejen är den att, det är inte som förut. Han har förändrats.
Jag har förändrats. Vi båda har växt och utvecklats. Gått vidare.
But I truly miss him, listening to his beautigul voice. I love him.

Ja, människor förändras, utvecklas och går vidare..Det ÄR svårt
att acceptera det ibland, för man saknar, det gör man. Det kan göra ont
men man lär sig att hantera det och leva med det. Saker och ting changes
så fort att man ibland inte ens hinner förstå vad som precis har hänt.
Livet är fascinerande, tufft, men fascinerande.