SamiraKarakurt

Egentligen orkar jag inte ta mig igenom dagarna, men,

jag tvingar ju mig själv - tydligen. Jag är glad. Jag är ledsen.

Det är sanningen. Jag skrattar. Jag gråter. Det Är sanningen.

Bakom stängda dörrar...där ingen ser....förutom Gud...i det fördålda.

I det fördålda, där skrattar jag, där gråter jag, där dansar jag, där

sjunger jag och prisar min Herre. Det är här jag inte bär masken.
Detta är mina tankar...wooord....känslor! BAAM- sängen kallar!