Yeah, EVEN though...
Folk tycks tro att jag alltid är ledsen, eller på dåligt humör.
Eller också bara väldigt sur. Kanske är det sådana signaler
Jag kommer inte alltid leendes mot er mina vänner. Tyvärr.
Eller också bara väldigt sur. Kanske är det sådana signaler
jag ger ut. Kanske är jag bara sådan som person?
Jag vet att jag ofta säger "okej" eller "jag klarar mig"
när någon frågar hur jag mår. I varje fall är jag ärlig.
Under hela mitt liv har jag fått kämpa för att inte falla
i tusen bitar. Som barn fick jag växa upp fortare.
Jag fick "bli mognare" och tänka lite mer "vuxet" redan
Jag fick "bli mognare" och tänka lite mer "vuxet" redan
som 7-10 åring på grund av omständigheterna.
Jag ville bara vara som de andra barnen. Men sådan är livet
antar jag. Man blir trött på att kämpa! Allt man hör folk säga
är "Kämpa Samira. Du klarar det här. Ge inte upp".
HUR VET DU!!?? vill jag ibland skrika till. Jag vet att de
menar väl men ibland blir man bara trött på att höra samma
visa gång på gång. Tillslut blir det en klyscha. Tröttsamt.
Jag kommer inte alltid leendes mot er mina vänner. Tyvärr.
Önskade ni det? Ja men tråkigt att jag gör er besvikna.
Jag skulle kunna le bara för att "tillfredställa" er, men då skulle
jag leva en lögn. Jag är väldigt bra på att dra på en mask, men
jag orkar inte leka någon jag inte är! Om jag är glad, då visar jag det.
Självklart. Är jag ledsen, då vill jag inte låtsas vara den glada personen.
Nu kanske det här låter som en pik till er...och jag vet inte om det är det.
Jag vill bara skriva av mig för jag är så HIMLA TRÖTT! På allt.
På vissa människor, på skolan, på familjen, på allt som heter lust...
på LIVET helt enkelt. Nej, jag har ärligt aldrig varit förtjust i livet.
Har aldrig riktigt funnit att det är underbart. Däremot finns det vissa
saker i livet som gör det värt att leva för, steg för steg.
Dans är ett exempel. Dans gör mig lycklig, för stunden.
Min bästa vän Niclas är ett annat ex. Han förgyller mina dagar
med sin vänskap och närhet. Han gör mig nästan mest lycklig.
Mat är en del av mig. Jag kan njuta av mat och älska det!
I rätta måttor. Jag tackar Gud för god mat! ÄVEN att jag inte
gillar livet, tycker verkligen inte om det, så finns det alltid något
eller någon som gör mitt patetiska liv värt att leva ett tag till.
Jag kanske inte är den gladaste men VÅGA INTE TRO ATT JAG
ÄR DEN DEPPIGASTE PÅ JORDEN! Känns ibland som jag har
fått en stämpel på pannan som deppig. MEN JAG KAN GLÄDJA
MIG ÅT DE SMÅ SAKERNA, FAKTISKT! And fot your information,
I WILL BE OKAY!
Kommentarer
Postat av: emma
tycker du är modig som verkligen säger som det är. det är så lätt så fasligt lätt att svara "jo det är bra!" när någon frågar hur man mår, fastän det inte är det. fastän man ibland vill skrika "jag mår piss! så sjukt dåligt!". att du vågar liksom blotta dig så på ett sätt. och för mig, ger ett sånt svar, ett ärligt svar, en vink om att man faktiskt litar på personen i fråga.
du är stark min fina vän. och att du kämpar och fått kämpat så gör dig bara starkare. men ibland kan livet vara så jobbigt även för de starkaste. och man måste komma ihåg, att det är okej att låta sig vara svag ibland.
va mycket det blev nu kanske..!
puss på dig <3
Trackback
