SamiraKarakurt

Känns det som. Jag minns när jag gick på dagis (mitt

dagis var mittemot min nuvarande skola) och stod vid

stängslet med mina homies och tänkte "jag vill också åka

så där" dvs. flak! Jag växer upp,  börjar sjuan och längtar

till den dagen då jag faktiskt tar studenten. I ÅR händer det!

Det är sjuuukt. När man så länge längtat efter den dagen så

fruktar man helt plötsligt. Jag är på rikigt rädd, nervös, glad.

Det är spännande MEN ack så skrämmande! Och framför allt,

minns jag i höstas när vi snackade om att det var flea månader

kvar.... nu är det snart maj. Hela maj och sen den 10 juni smäller det!

Det är typ, vad är det, 42 dagar? Något sånt..GAALEEET!

Jag har i alla fall fått hem min klänning! Efter flera försök

fick jag lyckligt på mig den (jag vet inte vad jag höll på med innan

Jag tänkte först "men hur är det möjligt att bysten tar emot?!" men

ah, den är lite trång så man får sätta på sig den andra vägen haha!

Mitt "problem" är om jag verkligen gillar den?? Måste testa den mer :)