You make it hard to be faithful with lips of an angel
När jag är med andra människor, med mina vänner.
När jag faktiskt GÖR något, kommer ut ur hemmet,
så tänker jag inte. Jag lämnar allt det jobbiga, alla bekymmer,
problem, all ångest, all börda hemma. Bakom mig.
Det är när det är tyst som allt kommer. Alla tankar.
Alla känslor. Därför njuter jag av andras sällskap extra
mycket just nu. Jag är rädd för att vara ensam.
Jag kan vara glad hos och med andra, de tror jag mår
bra, de tror jag är så glad för att jag ler och skrattar.
Jag skrattar för att något är kul, inte för att jag mår bra.
När jag åter kommer hem så blir jag halvt nedstämd,
likgiltig kanske. Inte deprimerad. Men det är i ensamheten
som alla bördor kommer över mig igen. Det är när jag är
så ensam i mitt rum som sådana här blogginlägg kommer upp.
Jag vet vad jag ville, vad jag mår bäst av, och jag vet att
jag mår så piss när jag INTE gör som är bäst....varför fortsätter
jag? Varför lyssnar jag inte till min kropp?
Kommentarer
Postat av: angelica
Ah jag veeet ;)
Dumma tankar<3<3
Trackback
