So much to say but cannot find the words...

Jag hatar det. Jag hatar när man har så mycket på hjärtat
men finner inga ord, man får inte fram något....det är som om
orden bara försvinner och ordförrådet är tomt. Någon har tömt det.
That's how I feel. Hela jag är ett känslomässigt vrak! Berg och-dalbana
av känslor. Jag vet inte var jag hör hemma, vart jag ska vara, vem jag ska
vara med, vem eller vilka jag ska prata med. Här, framför min dator, i min
ensamhet känns det bäst för då behöver jag inte anstränga mig. Jag bara är.
Skönt att min dator inte kräver ord eller handling.

I natt hoppas jag att jag drömmer om ett ställe där allting är BRA och
HÄRLIGT, som Eva & Adam-tiden. Ingen ångest, inga jobbiga känslor som förstör,
inga problem med relationer, inga tårar, ingen sorg, inga begär på samma sätt....
Bara leenden och lycka. Glädje. Jag orkar verkligen inte med livet här på jorden.
I hate it. Jag är bara glad att när jag ändå är här så har jag Gud.

Okej, jag fick fram lite...men det här är inte ens en femtedel eller en sjättedel eller
en fjärdedel av allt jag har på hjärtat. I need space, and I need time.

Kommentarer
Postat av: David

Den här låten lyssnar jag alltid på när jag mår som du gör nu:

http://www.youtube.com/watch?v=CWek6NEsK2I



Den får iaf mig att må bättre, för den lixom förstår en...

2011-02-19 @ 00:53:20
URL: http://obviouschild.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0