Another kind of fear for miss K
Usch, jag är rädd. Den här rädslan jag känner nu har jag aldrig
känt förr. :( Jag är rädd för mycket, men jag har aldrig varit rädd
för det här, för dig. I don't like this feeling at all.
Vad jag känner just nu vågar jag knappt se dig i ögonen, tror jag.
(Har ju inte riktigt gjort det på ett tag så vet ju inte...men anar
att det är så). Till en viss del saknar jag dig, och till en viss del
är det skönt att vi inte tillbringar tid tillsammans för tillfället.
Jag tror jag behöver lite tid. Tid till att tänka och reflektera över saker.
Saker som heter du och jag. Nästan varje gång vi umgås så händer
det något, och jag kan inte riktigt förklara det. Och jag kan inte
berätta det för dig heller. Jag har aldrig sagt/uttalat det högt.
Det här är första gången som jag skriver ned det, på ett sätt.
Måste få det ur mig...och jag känner att jag Måste prata med någon
men vågar inte. Pratar jag så uttalar jag det och jag bekänner något
jag är otroligt rädd för att bekänna. Vågar inte låta orden hamna
på tungan ens. Jag är sååå rädd!! Om du har undrat varför jag varit
som jag varit och inte pratat så mycket så beror det på det här.
Det här som jag inte kan säga! :( Oooh blir frustrerad.
Förlåt.
Kommentarer
Trackback
