Jag är den jag är på grund av dig.
Jag blir så ödmjuk i din närhet. Du förvandlar hela mig.
I din närhet mjuknar jag och i mitt inre jublar jag. Varför?`
Jo för att du är min klippa och du är den som trofast står vid min sida.
Jag är en skitunge, rent ut sagt, jag sårar dig och jag behandlar inte dig
som det bästa i mitt liv. Jag har inte ärat dig så som jag gjorde förr,
jag har inte pratat med dig på samma sätt som förr... jag har knappt
vågat öppna upp mig för dig och knappt våga att ens försöka lyssna på
dig. Jag vet att du vet. Du vet precis vad jag känner, hur jag mår, vad jag
tänker på. Du vet vad jag ska säga innan orden faller på tungan.
Du känner mig bättre än någon annan! Du vet precis vad som retar
upp mig och precis vad som gör mig lycklig. Jag är som jag är därför
att du har format mig så. Jag är kärleksfull därför att du är det.
Att vara med dig måste nog vara bland det bästa, för där är jag
alltid mig själv och glad, även om jag är ledsen. Är jag ledsen
så gläder jag mig över att du håller mig i handen.
Jag är inte den bästa på att stå fast, jag försker, men jag
faller ofta. Däremot, reser jag mig upp varenda gång...tack vare dig.
Du hjälper mig. Du tror på mig. Du ger inte upp om mig.
Du älskar mig. Du är bara helt fantastisk.
Jag beundrar dig, jag hyllar och ärar dig, jag ser upp till dig,
och framför allt älskar jag dig min vän. Du gör mig till den
jag är.
Kommentarer
Trackback
