Stunden var kommen...
Min kära, älskade, fantastiska vän flyttade idag.
Nämnde detta i förra inlägget. Vid halv, kvart i sex
var det dags att säga hejdå. Fy.vad.hemskt.
Hemsk.upplevelse. Vill inte göra om något sådant
här. Tär alldeles för mycket. Jag grät som en bebis,
fick ingen luft....såg knappt något för att jag hade
för mycket vatten i ögonen. MEN. Fy vad kul han ska
ha det!! Åh. Är jätteglad för honom, verkligen. Även
om det gör riktigt ont inom mig. Mitt ego lider som bara
den. Men jag är ju bara mänsklig... :)
Den här killen är OTROLIG. Han är bäst. Bäst. Bäst.
Det jag gillar jättemycket med Seb är att han är såå
förstående. Wow. Vilken tålamod han haft med mig i
FEM år. I love him.
Nu ska jag sova och försöka tänka på annat....
Här är en bild på honom. Jättefin :)
Kommentarer
Trackback
