My true love
Min kväll slutade med att jag fick leka hjälte.
Jag kom hem från en underbar familj och när jag
går upp för trapporna i färstun så ligger en katt där.
Helt tyst. Tittar på mig. Rör sig inte. Bara...är där.
Jag klappar den försiktigt och vet inte om jag ska gå vidare
eller stanna kvar hos den. Nåväl, jag går hem och byter
om till nattkläder, men kan inte släppa tanken av katten.
Jag väcker mamma och tillslut går vi ner till katten och
knackar på dörren mittemot katten....inget. Jag får smått
panik då både jag och mamma vet att jag inte skulle få
så mycket sömn i vetenskap om att katten är där, kommer
varken in eller ut, utan vatten och utan mat. Vi hämtar
vatten, och jag hör någon nysa...så jag knackar på igen!
En sömnig man/yngre man öppnar dörren och katten
springer in. "Har han vart här länge?" - "Vet inte, kom precis
hem och hittade honom här.." säger jag. "Men vad snäll du är!"
Och ett tack tror jag fick och han stänger dörren. ÅH!
SÅ bra jag känner mig! :D Nu kan jag sova gott!
Jag insåg nu att jag faktiskt bryr mig vääldigt mycket om
dessa SÖTA, UNDERBARA, FANTASTISKA djur; katter.
Jag är och kommer alltid att vara en katt-människa!
They're my true love. :)
Kommentarer
Postat av: elida
Dom är underbara!
Trackback
