En annan slag av terapi.
Jag saknar min kamera. Saknar att fotografera.
Saknar att vara ett med den. När vi två blir en.
Saknar att ha den i handen. Saknar att se världen
från dens perspektiv. Jag tycker om att fotografera,
väldigt mycket. Vågar dock inte säga älska för älskar
jag det så skulle jag göra fotografera så mycket oftare.
Jag minns förut när jag mådde dåligt eller hade gråa
dagar...var allmänt nedstämd och ledsen, så brukade
jag ta mina foto-promenader och det gladde mig så
otroligt. Jag mådde så bra av att vara ute med kameran.
Det var som att det var min läkedom. Jag brukar säga
att det är en terapi för mig. Kanske är det så eftersom
att just då ligger mitt fulla fokus på att försöka ta de
bästa bilderna. Mitt fokus ligger då i att lyckas.
Jag märkte då att fotografera hjälper mig. Det är
nästan nyttigt för mig och jag blir ledsen när jag
tappat lusten eller kreativiteten... Jag måste ta mig
i kragen och gå ut! Ut och fotografera den vackra
naturen Gud skapat! Allt blir vackert när solen skiner!
Här är en bild jag fastnade lite för..tycker det är så
vackert! Bilden gav mig även inspiration för inlägget.
Bild tagen av Willow Smith
Kommentarer
Trackback
