L O V E Y O U R S E L F
Detta med utseende. Att räcka till. Att vara perfekt. Att vara den snyggaste. Att vara sexig nog. Vilken press. Vilken ångest när man inte når målen. Vilken tomhet på insidan. Vad onödigt.
Jag kom in på en mans instagram där han skrev om hur mycket han älskade sin fru, sin kurviga fru. Han beskrev att han älskar henne trots hennes bristningar, låren som inte är smala och tajta, magen som dallrar lite. Han fick mycket kritik tydligen. Men jag älskade inlägget. För han hade en bra poäng, en uppmuntran till kvinnor som tror att de inte räcker till, kvinnor som har en helt fel bild. Och till killar som har en helt fel bild av kvinnor. Jag ska citera.
"Guys, rethink what society has told you that you should desire. A real woman is not a porn star or a bikini mannequin or a movie character. She's real. She has beautiful stretch marks on her hips and cute little dimples on her booty. Girls, don't ever fool yourself by thinking you have to fit a certain mold to be loved and appreciated. There is a guy out there who is going to celebrate you for exactly who you are..."
Många har en förvrängd bild av hur kvinnor ser ut, och män för den delen. Vi förväntar oss så mycket av varandra att vi glömmer det som räknas. Män, ni tror många gånger att alla vi kvinnor har stora, perfekta byst. Stor och fast rumpa. Att vi ser ut som de gör i filmerna, helt drömmigt perfekta och sexiga. Vi kvinnor, vi förväntar oss många gånger att män ska ha en extremt vältränad kropp och bära Calvin Klein, och kanske vara lite oljiga, så där sexigt som magasiner visar. Verkligheten ser inte ut så. Verkligheten är oredigerad. Jag blev så uppmuntrad av den där mannens instagram, för jag är inte den slanka Cosmopolitan modellen och vill inte sträva efter det. Det är så många gånger killar tittat på mig, antingen för de tycker att jag bär några kilo för mycket och skrattat åt mig, eller tittat på mig som om jag var med i Playboy. Båda hållen påverkar. Det ena sårar och det andra nedvärderar helt. Men det riktiga och värdefulla är ju på insidan- mitt hjärta, som många bara passerat.
Människans inre är det som ger ett verkligt värde. En riktigt fin person har ett ödmjukt, kärleksfullt och respektfullt hjärta, anser jag. Det syns sedan utåt. Enligt mig blir en människa så vacker och snygg när denne utstrålar självförtorende, tillit, stabilitet och hälsa. Det är inget fel att ta hand om sitt yttre, men glöm inte att allt inte handlar om det yttre. Vårt inre är så mycket viktigare, att vi människor mår bra. Att vi har en hälsosam bild till oss själva och till andra.
Dags att sluta sträva efter en bild som är nästan omöjlig att nå. Den där strävan som bara bryter ner oss. Vi behöver börja älska oss, för allt vad det innebär. För varje bristning eller kilo, för varje magruta eller degmage. Vi behöver älska dem vi är, och det NU. You guys, don't ever fool yourself by thinking you have to fit a certain mold to be loved and appreciated. We're perfectly not perfect.
Kommentarer
Trackback
