Because I love...
...not the other way around.
Att arbeta för Gud är inte alls på samma sätt som
arbete för samhället eller så. Att arbeta för Gud blir
till att prisa och lovsjunga, för att man älskar. Då VILL
man och då ORKAR man.
Jag har varit kristen i fem år. Jag kom till kyrkan när jag
var 14 bast. Helt nyförälskad i Jesus (jag vet att det kan
låta konstigt men jag var alldeles ivrig och GLAD) och
nu är vi här, 2011...jag är kvar. Visserligen har jag haft
mina dagar då jag inte varit aktiv men jag har aldrig lämnat.
Något håller mig ju uppenbarligen kvar; kärleken.
Kärleken från Gud till mig, wow, men också min kärlek
till honom. Jag VILL vara kvar, jag VILL tjäna, jag VILL
lovsjunga, jag VILL prisa....jag VILL älska. Jag vill. Ingen
har tvingat mig...jag är kvar för att jag älskar.
weheartit.com
En annan slag av terapi.
Jag saknar min kamera. Saknar att fotografera.
Saknar att vara ett med den. När vi två blir en.
Saknar att ha den i handen. Saknar att se världen
från dens perspektiv. Jag tycker om att fotografera,
väldigt mycket. Vågar dock inte säga älska för älskar
jag det så skulle jag göra fotografera så mycket oftare.
Jag minns förut när jag mådde dåligt eller hade gråa
dagar...var allmänt nedstämd och ledsen, så brukade
jag ta mina foto-promenader och det gladde mig så
otroligt. Jag mådde så bra av att vara ute med kameran.
Det var som att det var min läkedom. Jag brukar säga
att det är en terapi för mig. Kanske är det så eftersom
att just då ligger mitt fulla fokus på att försöka ta de
bästa bilderna. Mitt fokus ligger då i att lyckas.
Jag märkte då att fotografera hjälper mig. Det är
nästan nyttigt för mig och jag blir ledsen när jag
tappat lusten eller kreativiteten... Jag måste ta mig
i kragen och gå ut! Ut och fotografera den vackra
naturen Gud skapat! Allt blir vackert när solen skiner!
Här är en bild jag fastnade lite för..tycker det är så
vackert! Bilden gav mig även inspiration för inlägget.
Bild tagen av Willow Smith
Favorite female celeb.
Igår kväll såg jag på Wanted för första gången.
Ja jag vet, jag var sent ute....och nej jag har inte sett
SALT än heller. Haha. Hur som, filmen var faktiskt bättre
än jag trodde! Men å andra sidan, vilka filmer är dåliga
då Angelina Jolie medverkar? Det som med Eminem;
låtar Emniem medverkar i är bra just pga att Eminem
är med. Angelina är en sådan person där hon gör
att filmerna blir bra. Man vet att en film är bra om
hennes namn finns på baksidan....och så var det!
Är dock lite förvirrad angående Wanted, måste
snacka med min vän så får han förklara. Han förklarar
alltid saker jag inte förstår :)
Varje gång jag ser en Angelina-film tänker jag "Wow! HUR kan
man vara så snygg? Hur finns kvinnan till?" Jag vet hur hon
kom till men ni fattar.... Jag tror seriöst att om jag var homo-
sexuell så hade jag nog attraherats av henne väldigt mycket.
Haha, hjälp. Farligt. Jag tycker det är "konstigt" när vissa killar
Inte anser henne som snygg, eller vacker. Jag förstår dem inte.
Kommer aldrig göra det :P Angelina är den kvinnliga Brad Pitt!
Brad älskar ju typ alla. Snyggast. Sexigast. Charmigast.
Åtminstone på yngre dar. Angelina är tjejversionen-
insåg jag nu... men det är ju så haha! Och jag älskar båda!
Nä men om jag var gay hade jag inte bangat på henne...
Mamasita! She's gorgeous.
Kom på nu att jag nödvändigtvis inte behövde antyda
på om jag var gay...haha, om jag hade varit en kille!!
Varför tänkte jag just gay? Weird.
Angelina- favorite female celeb.#1!
Typisk tonåring.
Jag minns mina unga dar! Haha, nej jag är bara 19 år.
Jag är inte fullt stabil ÄN men är på god väg! Thank God..
Tonårstiden är uppochner, U-turns, ena dagen vänster, andra
höger. Helt ostabil. Kanske inte för alla men för många.
Jag var en typisk tonåring. JÄTTEkänslig (är en känslosam
människa men inte på samma sätt längre), full av olika slags
känslor; jätteglad, jättearg och ibland även aggresiv, jätteledsen..
Var jag något så var jag det jätte. Aldrig lite glad utan jätteglad haha.
Men jag är ändå glad över att ha haft mina olika perioder. Jag har ju
lärt mig massor. Man får med sig erfarenheter :)! Och förhoppningsvis
lär man sig av misstagen.
Jag tycker bilden ovan beskriver en väldigt bra mindmap.
Jag tror nästan alla tonåringar, speciellt tjejer med sina hormoner
i puberteten, har tänkt så om sig själv. Jag är ful, jag är värdelös,
jag är rädd för ALLT, jag alldeles för tjock, jag är tönten som ingen
tycker om osv. Förhoppningsvis finns det någon i deras närhet som
kan påverka dem positivt och överösa dem med kärleksfulla och
uppbyggande ord! Förhoopningsvis kommer de till en punkt där de
är nöjda med sig själv och kan kolla bak på tonårskrisen och skratta.
Du som är där just nu, tonåring, hör upp! Det ÄR okej att inte riktigt
veta vart man ska eller var man är. Det ÄR OKEJ att känna sig vilsen.
Det är fullständigt normalt för just i den perioden så håller man på att
identifiera sig. Det viktiga är att man inte identifierar sig med någon annan,
utan sig själv. Att hitta sin egen identitet. Bara du kan vara du och endast
du är bäst på att vara du. Det är okej att vara ledsen ibland, det är okej
att gråta. Det är okej att vara tonåring. Det är en sak att vara ledsen
ibland och en annan att låta just de negativa känslorna styra en och bestämma.
Just know that it is okay. För en dag kommer du bli stabil! För varje dag
som går blir du alltmer stabilare :) Jag vet hur det är haha. Och jag har
vänner att vittna om det ;P och idag är jag inte fullt stabil. Jag jobbar
och utvecklas hela tiden. Var dig själv så kommer du långt!
Wake up call
Är det något jag tänkt mycket på så är det dom.
Att döma. Jag minns när jag brukade säga "jag dömer inte
människor, för alla gör vi fel" och jag dömde inte. MEN.
Jag tänkte nog mer på de jag umgås med och inte människor
utanför. Jag är mänsklig och gör fel, så jag har också dömt.
Däremot utan att ha tänkt på det. En inre röst sa till mig då jag
tänkte hur kan den där personen hålla på döma si och så
över vissa saker, "Samira, du ska väl ändå inte säga så när
du själv har dömt..." ouch. Det gjorde så ont i mig då! Men
mina ögon öppnades (inte mina fysiska utan mitt hjärtas ögon)
Jag insåg då att jag hade dömt en person väldigt hårt och pratat
illa om henne. En kändis. Och jag kände en sådan ånger och
jag bad Gud om förlåtelse.. Sedan dess har jag tänkt på detta
väldigt mycket. Att döma andra. Det är inte mitt jobb och jag
är så sjukt glad att jag slipper ha det som uppgift!
Jag märker mer nu än förr hur mycket vi människor ska
leka domare. Tydligen tycker vi om att döma andra, sätta
en stämpel på deras panna, tala illa osv. Det är så vidrigt.
Usch, blir illamående av det.
Jag nämnde att det var en kändis jag hade dömt, jag tänker inte
namnge för det är inte viktigt...grejen är den att kändisar är
också människor. Någon som säger emot? Nej tänkte väl det.
Hollywood stjärnor är PRECIS LIKA mänskliga som du och jag
hemma i Sverige, i Svensson familjen. Skillnaden är att de är
rikare, välkända och har bättre jobb ;P Hur som. Det jag vill få
fram är att vi har inte mer rätt att döma kändisar bara för att
de är kändisar. Jag har inte mer rätt att döma Lady Gaga än
om jag dömer min bästa vän. Jag är ju kristen och har en stark
tro på Gud därför tror jag att vi människor är hans avbild.
Även hon är en Guds skapelse och vem är JAG då att döma
henne? När den här inre rösten "pratade" med mig så upplevde
jag nästan att jag hade sårat Gud. Låter weeeird men ja.
Därför tänker jag att det sårar Gud lika mycket om jag talar
illa om en kändis som om jag talade illa om min bästa vän.
Vi ska inte döma. Det ÄR INTE vår uppgift. Bara för att vi
inte dömer betyder det INTE att man accepterar någons gärning
om man uppfattar gärningen som fel. Jag kan tycka att Lady Gaga
handlar fel eller så, men jag dömer inte henne som person.
Det här med att döma, kändis eller ej, är något ALLA borde tänka
på. Inte bara kristna utan Alla. Man måste inte ens vara kristen
för att förstå. Tänk dig in i situationen om det var DIG man dömde.
Inte kul. Sluta döma. Sluta tala illa om folk. Lev ditt liv. Sköt dig själv.
Lägg inte din näsa i blöt.
Betydelsefull vänskap.
Idag fyller en vän till mig år, inte vilken vän som helst dock
utan en vän som är otroligt speciell för mig. En vän som
fanns för mig när jag inte hade någon på min sida (en tid
innan jag blev kristen), en vän som trodde på mig, hjälpte
mig, bar mig, egentligen, i mörkret. Hjälp, jag minns våra
nätter där jag bara vällde ur mig massa skit och han lyssnade
på mig. Från tidiga kvällar, genom nätterna, till tidiga morgnar.
Han lyssnade, han hade sitt fokus på mig. Hjälp. Vilken fantastisk
människa! Han var ljuset för mig, ljuset jag behövde för att
överleva världens ondska. Förstår ni nu att denna person
är något alldeles extra för mig? :) Min älskade Michel.
Idag fyller han 25 år! Han var 19 när vi började snacka :)
Och jag var....13 skulle fylla 14 tror jag. Haha. Ja.
Michel är en varm person och han bryr sig om sina vänner,
de som Verkligen är hans vänner också. Så många som vänt
honom ryggen, snackat skit, stuckit kniven i hans hjärta.
Så många gånger jag blivit arg på människor som sårat honom
så djupt- hänsynslösa varelser. Aja :) idag är han glad!
En bild på honom...för ca två år sen tror jag.
Ett måste. Ett behövande. Ett jag-vill-ha.
Åh vad jag vill ha dessa skor!! Jag behöver verkligen nya.
På torsdag får jag lite cash av pappa, just för att jag ska köpa
skor! Eller, jag är inte helt 100 om jag vill ha dessa bruna.
Jag gillar dem men...det finns snyggare. Måste tänka mer,
men jag VET att jag vill ha bruna i alla fall. Svarta skorna
vill jag Verkligen ha MEN vet inte om jag kanske borde
prioritera andra just nu.... hehe. Vi får se :)
skopunkten.se
Förebilder.
Med tiden inser jag mer och mer vilka fantastiska förebilder
jag har! Personer som betyder extremt mycket för mig.
Jag inser mer hur underbara de är, hur mycket jag beundrar dem!
Det gör nästan ont... haha. Jag inser också hur viktigt det är att
ha förebilder man kan se upp till. Däremot ska man vara noga
med att inte börja dyrka människorna. Det finns en gräns liksom.
Det finns ju människor som ser upp till någon känd person, ex.
MJ. Till dess att de avdyrkade honom... Jag tror inte på att man kan
sätta hela sitt liv och hopp till människor. Jag tror inte på att man kan
bygga sitt liv på människor (eftersom människor felar och brister-->
ostabil grund) men man kan se upp till dem- vilja efterlikna dem, typ.
Jag har några människor i mitt liv som jag verkligen beundrar och
ser upp till och älskar. Jag har en person specifikt som jag tänker på,
som har förändrat mig väldigt mycket under fem år. Som har påverkat
mig, betytt (betdyer fortfarande) väldigt mycket för mig, hjälpt mig osv.
Sebastian heter han. Asså, jag läste igenom asgamla sms och hittade
massa sms där han typ uppmanat mig, uppmuntrat, gett råd m.m.
Därav detta inlägg. Han är en stor förebild för mig :) Jag minns hur
jag var förut och tittar på mitt liv nu, jag har verkligen tagit åt mig
av saker han sagt. Helt sjukt hur vi påverkar varandra. Vi människor.
Gabriel är en annan vän jag ser sjukt mycket upp till. Hans livstil
inspirerar mig! Glädjen han lever i dagligen fångar mitt hjärta och
jag tänker "jag vill leva så! wow...". Och Gabriel är en underbar vän!
Jag vet ärligt talat inte vad jag gör utan honom haha.
Camilla S är en kvinna som också inspirerar mig. Hon är min coach.
Hon har hjälpt mig såå mycket och hon får mig Alltid att känna mig
älskad och behövd. Värdefull. Givetvis finns det fler som påvkerar mig.
Jag umgås inte endast med tre eller fyra personer men det finns vissa
som sätter djupa spår i ens liv liksom. Och givetvis (!) är min bästa
vän en av dem! Niclas, han beundras jag över att han typ, alltid är glad.
Självklart har han dagar som är gråa men mest ser jag honom skratta!
Han är den som försöker rycka upp mig när jag är nere i ett dike och
jag beundrar honom SÅ mycket över att han aldrig ger upp. Han Är en
kämpe och min hjälte! Haha, allvarligt, han är det...
Vi påverkas av vår omgivning hela tiden. Tänk då på att folk i din
omgivning påverkas lika mycket av dig! Tänk på hur Du beter dig,
hur Du pratar och behandlar människor. Tänk på hur Du lever ditt liv.
Hur vill du att folk ska uppfatta dig? Själv vill jag att folk ska uppmuntras
av min närvaro! Jag vill inte vara personen som gör att någon faller.
Vill inte dra ned människor, vill dra upp dem. Jag vill vara en person som
skrattar väldigt mycket, och ler och är glad, så att de i min närhet som
har det tufft känner att det ÄR OKEJ att skratta i stormen, att de kan
slappna av. Var en förebild för människor!! Det är en uppmaning. :)
Real.
Or else I wouldn't be here....
weheartit.com
Strong emotions
Studerna då känslorna är som mest...känslosamma?
Ni vet, när du gråter till vad som helst, när som helst.
Jag är mer, nu för tiden, sådan som håller mycket för mig
själv men om jag väl börjar fälla tårar och "öppnar porten"
inom mig så....är det svårt att stänga igen. Idag är en sådan dag.
Så mycket tankar och känslor just nu. Mycket nytt man tar in VRJE
dag och inte bara det...så mycket annat omkring. Är väldigt sentimental
just nu haha. Kollade på de sista avsnitten av VÄNNER...gissa om jag grät...
Eller, fällde tårar. Kan inte påstå att jag satt och lipade.
Kollade på TVD (thevampirediaries) och ja, starka känslor!
Haha. Skulle någon komma och säga något vackert till mig så skulle
mina ögon förmodligen bli våta igen.
Men inte bara det. Anledningen till att jag är så "känslig" just nu
på ju pga verkligheten. Jag känner mig liksom, sårbar.
Till exempel saknar jag en vän så oerhört mycket. Det gör ont i mig.
Jag vet att vännen min har det såå bra. But I cant deny it.
Vill umgås ju! Krama! Prata! Skratta! Göra allt....
Aja. Onödigt inlägg. Haha. Ska dra till kyrkan. Peace out.
I do need you.
wehearit.com
We need to laugh
Jag tror inte vi förstår hur mycket ett leende gör. Vi tar det
för givet väldigt ofta. Jag talar även till mig själv. Av egen
erfarenhet så vet jag att ett hej eller ett leende kan rädda ens
dag. Vi har ingen aning om vad människor vi möter dagligen
går igenom. Kanske möter vi någon som har världens migrän
och vill gå gräva ner sig i sängen, kanske möter vi någon som
precis mist en kär, kanske möter vi en som försöker repa
sig efter en trasig relation....kanske är någon vi möter jätteglad
och älskar livet. Vi vet inte. Hur som så skadar det inte att le.
"Skratt hjälper när man mår dåligt. Det är nyttigt att inte ta sig
själv på så stort allvar" Lise Hansson (skrattpedagog)
Vi borde skratta och le mycket mer! :) Det är hälsosamt!
Hjärtat arbetar, endorfiner utsöndras, blodcirkulation ökar osv.
Inte bara att le och skratt gör oss att må bättre, det påverkar
ju omgivningen! Skrattar du så skrattar din omgivning.
Le och du får bemöta leenden! :)
weheartit.com
Varför måste man ha en rubrik?
Har försökte hitta en bild som uttrycker mina känslor.
Mina tankar, men nej. Inatt var det inte lätt. Inte så konstigt
kanske när jag själv inte vet riktigt...vet bara att skulle jag se
bilden skulle jag veta att det är precis så jag känner.
Kanske skulle kunna lägga ut en bild på ett frågetecken?
Mjea. Hittade en bild som jag fastnade lite för...
Man får tolka den själv. Enough said.
weheartit.com
När du verkligen vill!
Har typ varit utan socker i lite mer än en månad. Visst, jag har
misslyckats LITE (om jag får säga det själv)..när jag råkade
dricka bål utan att tänka på att bål är ju LÄSK (det enda jag
tänkte på att det var alkoholfritt...hah) samt att jag smakade
kladdkaksklump för typ..3-4 v.sen. Thats about it. Annars har
jag varit clean! Visserligen har jag haft sug men märker också
att suget kommer när jag inte ätit!
Men asså. JA. Jag vill så gärna ha. Om jag fick äta idag,
och om jag fick välja själv skulle det nog inte var kladdkaka
som jag så gärna i början vill ha. Jag skulle ha valit lakritsfiskar!
Jag vill så gärna ha lakrits. Inte ens marabou.....nej lakrits!
Men jag får det :) snart. Tills dess ska jag bara försöka tänka bort
det, eller nått.
Deep inside
This is what I deep, deep, down, inside want to do.
But something is stoping me. I.can.t. My whole body
and soul cries out to you, in a way. Where's the love
I once felt?
weheartit.com
Calle/Kalle ♥
Från att ha drömt en mardröm (!!) (har inte haft mardrömmar
på JÄTTElänge men hade det natten till igår) till att drömma
en ganska så mysig dröm. Jag minns inte exakt vad jag gjorde,
minns bara att jag höll på klättra i sänger påväg någonstans (?)
och helt plötsligt satt jag i en fotölj med en jättemysig kille. Kalle.
Eller Calle. Jag vet inte hur han stavade sitt namn haha. Han hade
ett helt underbart skratt. Luktade gott (tror jag), lite brunt, halv-
lockligt hår...ljusblåa jeans och typ, en röd kofta? Jag minns inte
hans ansikte så mycket för mitt huvud var mest vid hans bröstkorg.
Oj vad jag trivdes!! Haha. Minns att min hand var på hans rygg liksom
och andra handen på hans knä.. och han tog sin vänstra hand och höll
i min. Jag kan fortfarande känna det!! Heelt skumt haha! V E M är han?
Hur kom han i mitt huvud? Haha sjukt.
Älskade min dröm i alla fall. Synd att han inte är här då :) Men det
kommer, en dag. Hoppas jag. Calle/Kalle. <3
weheartit.com
Nytt, fräscht och privat...eller?
Jag funderar starkt på att ha skaffa en ny blogg! Eller
rättare sagt, skaffa ytterligare en blogg. En blogg som
endast jag vet vad adressen är, där jag kan FULLT UT
uttrycka mig. Skriva exakt vad jag känner och tänker.
Utan att 'bry' sig om vad någon tycker....bara få skriva.
Där man i alla fall har möjligheten (även om man ev inte
gör det) att skriva ut namn. Bara för att man kan...
Jag håller så mycket inom mig, pratar inte med någon
så jag..ingen klarar av att bära på saker allt för länge.
Det finns en gräns liksom. SÅ, därav, en ny blogg!
För jag har sagt det tidigare, säger det igen, att bloggen
är som min terapi. Antingen skriver jag eller så är jag tyst.
Förut var det inte så, men så är det idag.
Kom på nu att jag måste nog ha en ny email...eller kan
man ha samma? Måste komma på ett namn som inte
dras till just mig.... hm.
Reality for many people
weheartit.com
B-day!
Idag, den 25 aug fyller en go vän till mig år. 19 bast!
Theresa is her name, vi har känt varandra sedan vi var
små flickor (hennes farmor är min granne och typ, en av
min mammas bästa vänner) såå...hennes farmor är som
en mormor till mig (min mormor bor i Finland...) På så sätt
har vi lärt känna varandra. Dessutom har vi gått på samma skola.
Hela högstadiet i samma klass typ och nu på gymnasiet i tre år.
Det är dock i gymnasiet som vi typ "fann" varandra igen haha!
Idag är vi riktigt bra vänner skulle jag vilja påstå ;)
Theresa är SÅ rolig. Hon förstår sig på min humor och vice versa.
Vi har nästan exakt samma humor, helt sjukt. Man kan inte undgå
att skratta när man umgås med henne. Massa skratt!!
Idag ska jag och en gemensam vän Sara fika med henne :) wi.
Imorgon blir det förmodligen utgång!! Här ska det firas! ;)
Grattis igen Theresa, i fall du ser detta! I love u!
Exercise is joy
It is a fact and it is TRUE that exercise/work out makes your
body HAPPY. Exercise makes you feel good! From expereience
I do know that. Trust me.
If you are sad, if you are depressed, or just not feeling good
(now, I don't mean if you are sick and stuff like that: in that
case, STAY HOME) get your ass out there! Take a walk,
go for a running, go to the gym, go ZUMBA, take dance lessons,
do whatever you like to do! And don't be afraid to try something new.
If you are not used to power walk than try that! If you have NEVER in
your entire life gone out running, DO THAT! T R Y.
I notice that when I don't exercise I am tired, I am pretty often
in a bad mood, my emotions are like a roller coaster, I am
annoyed, I am just simply...down. So I took my ass out for
a run today. I did it. I did my best and you know what?
I already feel way much better. Exercise is good for all of us.
Small or big people, doesn't matter.
weheartit.com
