SamiraKarakurt

Hej blogg! Nu täntke jag vara så där jobbig igen och skriva vad som är på hjärtat mitt.
Jag känner saknad! Att jag saknar personer så mycket är inge kul,
men känslan sen när man får se dem igen är helt underbar!
För några veckor sedan åkte Sebastian till N.Y, nå vecka efter det drog Ida,Sara och Niclas
till Nicaragua (vilket var dit Sebbe också skulle till sen).
Michel åkte till Mallorca och min mamma till Turkiet. Hellu.. ? Många borta ? JA!
Michel är hemma, men jag saknar Seb så mycket! Han åkte iväg då jag inte mådde så bra.
I vissa tillfällen under dessa veckor har jag känt att det skulle vara skönt om han var hemma.
Liksom, ibland kan man bara få känslan, rösten som ropar inuti en "kom! kom!"
Det har funnits stunder jag behövt honom , men jag tänker ändå,
de onådda folken behöver han mer!
Så jag kan vänta :) haha. Nu låter allt detta asknas! Jag vet, men min vän, kom hem!
(Du är grymt efterlängtad Sebastian!)
Och Ida, vi i kristnaskolgruppen behöver henne. Det är så tomt i skolan.
Jag har lite saker som jag vill dela med mig, vill snacka och bara umgås med kvinnan.
Dock kommer de hem snart ju! Men för de saknar jag dem!
Åh Niclas! Haha han är rolig, det är väldigt tyst i kyrkan utan dig!
(Niclas mina mungipor behöver träning, kom!)


Älskade, älskade vänner. Jag saknar er. <3

Det känns som allt och alla är emot mig! Helt och hållet. Jag förstår ingenting längre.
Jag känner mig ganska lost för tillfället, känner mig totalt som en korkboll, en tölp.
(Det är säkert precis vad jag är, eller hur?- Jo men visst.)
Allt känns upp och ner, och allmänt konstigt. Saknad hit och dit, tjafst här och där.
Tårar lite då å då, eller ska jag säga, de tårar som Vill krypa fram.
Ja! Jag vill bara gråta just nu, gråta så att allt är över.
"Och jag önskar med hela mitt inre att DU var här! Snälla kom bara.."
Jag hatar den här känslan. Känslan som visar att Allt är tvärtemot det som känns Bra.
Här sitter jag och känner mig som ett fån, men är det verkligen bara mitt fel?
Kanske inte, det vet jag inte än..men det vill jag få svar på.
I sådan här lägen tar jag alltid på mig skulden och säger att allt är mitt eget fel.
Men med tiden har jag börjat lära mig att inse att allt faktiskt inte är mitt fel.
Det kan vara något annat, eller någon annan.
Bara för att jag känner så här, känner jag även att jag till viss dels mår bra.


Nu sitter jag och lyssnar på min goda vän Michel. Jag älskar hans låtar.
Han är så begåvad när det gäller rapp..tänker även på hur orättvist livet kan vara.

Tja! Idag är det en solig, skön och varm dag! Fy vad skönt att sommaren är här snart.
Dock skulle man kunna tro att det är det redan. I morse var det 22 grader i solen,
och nu är det ungefär 18 grader i bara skuggan. Så, hur har denna dag sett ut?
Jo, började med Ma-nationella kl 09.00, för min del gick det åt skogen.
Därefter var det chill tills svenska lektionen började.
För att sammanfatta dagen, så har det varit hyffsat bra dag.

Mina huvudvärksproblem är inte borta, utan fick bära med mig smärtan ytterligare en dag.
Jag vet snart inte vad jag ska ta mig till , jag orkar inte mer! Asså jag bara orkar inte.
Jag orkar inte med skolan, orkar inte bry mig om saker, orkar inte ta hand om mig själv,
jag orkar inte sitta här och tänka på att jag egentligen ska skriva min SO uppsats.
Jag bara orkar inte! Huvudvärken fortsätter, alltid något fel på Samira, ja.
Jag tar mig igenom allt detta, ska ni få se. Jag vet vad behöver,
och det jag behöver är styrka, kärlek, värme, glädje, vänner och Gud.
(Gud jag behöver dig så mycket, kan inte leva utan Dig!)


By the way, fick nyss höra utav Sophia att jag såg fett liten ut idag :O !
Visst blev jag glad men även chockad faktiskt, haha.
Den här dieten hjälper, åh kära nån!  När folk ser skillnad och
säger till mig att det ser fint ut, så blir jag mer motiverad.
Jag ska kämpa! Men jag behöver stöd.

asså seriöst, jag orkar inte. jag orkar bara inte! känner mig så sliten
och riven åt alla möjliga håll.huvudvärken tar livet ur mig, och jag ska kontrollera min hjärna.
jag blir trött ,sliten,utmattad av att bara vara några få timmar i skolans lokaler. helt sjukt.
jag mår bra, men det verkar som att ingen tror mig (jag önskar att du var här!)
jag skyller inte på någon, jag har inte mått bra. men nu gör jag ju det, tror jag.. eller?

varför ska det alltid bli så här? i början var allt fint, du var den som gav mig glädje.
nu mera känns det bara som att allt rasar ihop, sakta men säkert.
jag vill inte att det ska vara så! jag är så trött på all tjaffs, visst, det ingår i vänskap Och kärlek,
men så här ofta? jag sa till mig själv i morse "vår vänskap är stark" och det är sant.
den är stark nog att hålla ut så mycket som den gör.
men jag vill att våra dagar ska bestå av skratt,kramar, prat, roligheter, glädje med andra ord!
vi kommer väl dit med, någon dag. jag orkar bara inte, jag har inte den styrkan.
 jag behöver kraft!

men jag älskar dig..

btw! valde en ny sådan här design till bloggen och jag Orkar inte fixa mina tidigare texter.

'Cause if your love was all I had, in this life.
That would be enough, until the end of time.
So rest your weary heart, and relax your mind.
'Cause I'm gonna love you girl, until the end of time.

Fett fin låt! Jag älskar den här, med Justin Timberlake.
Tänk att vissa faktiskt känner så... ^^

Gabriel! Min älskade, otroligt grymma, braiga killkompis! Jag tycker om dig, asså verligen tycka om dig.
Jag Älskar när du får mig att skratta, och jag Älskar när du kramar om mig. Dina kramar är ju bland dem bästa!
Nyss på msn ville du verkligen ha min övertygelse om en sak... men nu skriver jag det här Också.
JAG SAKNAR DIG! JAG SAKNAR DIG SÅ MYCKET! Har inte sett dig, hört dig, kramat dig,
skrattat MED dig på två hela veckor! Det är mycket! Och hur många gånger jag än måste säga det eller skriva,
så får jag väl göra det för det är så jag känner. Ring mig så ska du få se att jag säger samma sak,
smsa så skriver jag. I do miss you my brother. Jag har aldrig Sagt till dig hur mycket glädje du ger mig,
har aldrig sagt att jag älskar dig, men du vet om det. Någon dag kan jag ta till mig mod och säga det till dig.Haha.
Men hur som haver, jag tycker om dig, jag saknar dig, jag älskar dig... vad mer vill du ha ? ^^  I give it to you.
You deserve credit for who you are! DU är så galet bra ;) !

Gabriel, min fina vän, haha, denna text är BARA till dig.Ta åt dig! <3

jo men tjenamors bloggis! allt väl? - jodå!
öhum, hrm! vad var det där då, undrar säkert ni? jo det undrar jag med :)
så, i morse vaknade jag klockan fem i elva av att min käre gabriel ringde! kulkul.
nejdå, det var helt okej. så jag åkte inte till kyrkan idag, orkade inte.
jag drömde om att jag stod framför spegeln och posade, haha...
men innan det drömde jag om att sebastian åkte runt på en stor moppe här runt gårdarna
och skulle säga hejdå till alla. det var lite skojj, tycker jag. men hur som helst, vad händer idag då?
mjo, ska klä på mig efter att jag skrivit klart här, och sen åker jag och nanna upp till eurostop.
efter det skall vi plugga, jag ska plugga NO i alla fall, och nanna vet jag inte.

åh! det är skola i morgon! fast måndagar är helt OK, det är tisdagar jag hatar!
JUSTE! i morgon fyller min älskling ida femton år <3 hjälp, hon var tretton när jag träffade henne, höhö.
nu ska jag gå och sätta på mig kläder, och sedan vänta på nanna. pusshej!

tjaba! tänkte att nu kanske jag kan ta min tid och skriva lite, vet dock inte om vad.
kan börja med att hela den här veckan har varit proppat med plugg för min del.
hade historia prov igår och jag hoppas att det gick i alla fall hyffsat bra.
förutom plugget har jag faktiskt inte gjort så mycket..bara "chillat" framför datorn MED mina läxor.
vad annars om veckan ? ja, Michel stack i torsdags till Mallorca, hoppas han har det bra där borta..
kommer sakna han mycket, även om det Bara är två vekcor.men sen flyttar han ju till skåne i höst :(
och det, mina kära vänner, är inte så kul! vad ska jag då ta mig till? jag liksom, behöver honom så mycket!
hur som haver, han stack dit, sebastian stack till New York igår morse och fortsätter sedan sin resa till Nicaragua.
på onsdag drar resten av hela gängetdit ner, och här blir man ensam kvar.jag kommer sakan dem fett mycket.
fast gabriel och alexander har jag i och för sig kvar, tack och lov! åh jag tycker så mycket om dem.
de är bra vänner, goda personer :) by the way, alex är en stor anledning till varför jag suttit framför läxbockerna.
han är SÅ bra! får mig att gå till rätta när jag börjar vandra åt fel håll, tack broder! du är underbar.
och gabriel, älskade vän, min sån här kille jag kan snacka det mesta med =) en sån gudsman alltså!
jag gillar inte när vi inte kan snacka....förlåt! även om det inte är så seriöst så förlåt :) borde ha ringt åtminstone.

inget mer har hänt under veckan. den här helgen ska jag bara SOFTA! så, puss!

Jag vill inte känna mig utstängd.Gillar det inte.Känner mig inte nödvändig då.
En konstig känsla.Känslan att inte behövas runt omkring.Känslan att känna sig som ingen alls.
I början trodde jag du bara var en kaxig kille, men jag tog kontakt med dig och insåg att du var helt fantastisk.
Insåg att ditt hjärta var av guld, du var underbar och du var lojal mot mig.Jag föll för dig.För din personlighet.
Jag berättade mycket för dig men jag var dig inte så nära.Jag fick kämpa.
Jag kämpade i nästan ett halv år.Sommaren kom, saker hände och jag kom dit jag ville.
Vi fick en bättre kontakt.Du var helt otrolig.Jag minns så väl hur du stod på min sida.Jag gillade dig verkligen.
Du var den första killen som jag faktiskt hade seriösa känslor för.Vandrade bland rosa moln i åtta månader.
De sista månaderna blev krångliga, kändes som jag började tappa greppet om dig.Men än tyckte jag om dig.
Tillslut dog känslorna, men min kärlek för dig, finns alltid kvar.Jag älskar dig.Du är min vän.
Dina ord, din hjälp som jag fått under två år finns fortfarande inom mig.Jag glömer dig aldrig.
Att nu känna sig som en osynlig person gör ont.Att jag känner mig utstängd är inte kul.
Du sa att du har alltid funnits där för mig, vart var du då sist jag behövde dig?
Du betyder så mycket för mig, jag vill hjälpa dig så som du många gånger hjälpt mig.
Du säger att du är trött, du jobbar, du tränar, du gör si och så, men är det verkligen allt?
Släpp in mig igen.Jag kommer ihåg när du berättade en sak för mig och du sa "lova att inte säga till någon!"
Jag lovade.Än finns 'hemligheten' inom mig.Har inte talat om det för någon.
Släpp in mig.Lämna mig inte utanför.Stäng inte ut mig från din värld.Prata med mig.
För mig var du bäst förut, nu vet jag inte längre.Vi kan väl säga att du är Bland de bästa.
Jag älskar dig.Jag saknar dig.