SamiraKarakurt

Om jag ska släppa det, så måste jag nog släppa det helt.

jag tror att jag bara ska göra det. yes, i might just do it.

Asså, hur orkar människor lägga sin energi på att trampa ner andras
liv eller bloggar? Seriöst, hur ORAKR man ens trycka på "kommentera" och sedan
skriver ett sådant onödigt inlägg!! Omogna typer skulle jag tro :) Synd om dem.
Aja, jag tar bara bort onödiga och larviga kommentarer..! Nu kanske ni
undrar varför jag lägger min energi på att ens nämna detta i bloggen,
men jag har i alla fall ett liv att återgå till :)

Till något annat: Alexander och Gabriel.
Jag har gjort illa ena handen, kan typ inte bära något med den så
jag kör med en hand- inte så lätt faktiskt! Just nu är det rätt lugnt,
men nyss, hjäälp...det var ett krig i min hand haha! Varför jag ska skriva
om just dessa två killar beror på att de hjälpte mig hem...
För det första så fick jag skjuts av Gabriel (jag slapp alltså att ta bussen)
och för de andra hjälpte de mig att bära två tunga säckar med kläder!
Dessa kläder ska ner till Sierra Leone i Afrika. De följde mig ända upp till
lägenheten...SÅ tacksam jag blir! Jättefina killar. Mina killar :)
De kommer alltid att vara mina killar, oavsett om det ibland blir
bråk hit och bråk dit :) I love them <3

Like oil upon Your feet, like wine for You to drink, like water from my heart,
I pour my love on You. If praise is like perfume, I'll lavish mine on You,
till every drop is gone, I pour my love on You. <3

Jag och min vän Nici har haft vår första husis idag.
(Husis är en fortkortning på husförsamling, dvs. miniförsamling i hemmet).
Vi har två 13 åriga tjejer hos oss, helt underbara. Nelly och Vanessa :)
Dessa två vill jag och Nici ta hand om, älska, krama om, och bara vara
deras vän och ledare som de kan se upp till. Det kan vara svårt att få just
den hjälpen man behöver i en församling då det är mycket människor...
Man kan inte hjälpa alla samtidigt, därför har man delat upp folk i husförsamlingar.
Där kan man prata ut, hämta ny kraft, vila, skratta, gråta, ha kul, vara ledsen..
ja ALLT. Jag och Nici är deras ledare, men också deras vän. Viktigt att inte glömma!

Som ledare har man ansvar. Och man får vara beredd på att man faktiskt
blir ett föredöme för människor. Man kan inte längre vara som ett barn och göra
hur som helst, som man vill. "Makt innebär ansvar". Nu menar jag inte att vi har
en makt över dem, att vi äger dem, men vi har någon slags "makt" (förstå mig
rätt!), och då medföljer ansvaret. Ansvar att de trivs i kyrkan, att de mår bra, att
deras behov blir bembötta osv. Sen finns det naturligtvis andra saker så som att
kanske avbryta om de kommer in på olämpliga samtalsämnen, eller om man märkar
att samtlsämnet leder till förtal (vilket jag inte tror och hoppas) men ex alltså. Då har vi
som ledare ansvar att komma emellan och säga ifrån och ev. visa att i Bibeln står det så
så här och så här.

Därför vill jag uppmana DIG som faktiskt Är en ledare, eller som är
medveten om att du är ett föredöme att ta ditt ansvar! Är du ett föredöme kanske inte
du ska prata om vad som helst (skitsnack, låga sexskämt osv). Du kanske inte ska kolla
på dumma saker som går på tv (ex porr eller andra olämpliga filmer).
Som ett föredöme kankse du inte ska dricka alkohol (okej, beror heelt på vem du är
och i vilket sammanhang. Men för min del som är kristen- inge alkohol. Amen!)
Som ett föredöme kanske du inte ska svära. Som ett föredöme kanske du ska visa vad
respekt och tillit är. Som ett föredöme kan du göra så mycket! Du kan antingen bygga
upp människor, eller bryta ner dem. Vad vill du!? Tänk på det..

Gårkvällen var extremt rolig! Jag hade en underbar tid hos Eurells
och Victoria var så VACKER! Ojoj, lång svart klänning, lockigt vackert hår.
Så fin. Hon fick massa presenter och någon present fick henne t.o.m att
fälla några tårar :') Som tur var blev hon glad över min i alla fall. Jag köpte
ett par äkta silver peace-örhängen. God mat och god fika var det igår!
Och naturligtvis, mycket trevligt folk! Så mycket som jag skrattade igår
har jag inte skrattat på länge. Då menar jag länge. Jag hade sjukt kul.
Nu återstår bara bilderna från gårdagen. Jag är beredd på att untag:a mig
på facebook, för jag vet att Noah åtminstone inte fick så jätefina bilder på mig
haha!

Idag kommer min vän från Älmhult hit, Jessica. Hon flyttar upp, yey :D
Hon kommer till mig vid ett tiden och vid tre kanske åker vi tillsammans upp
till kyrkan. Åh det ska bli så trevligt att träffa henne igen. I really like her!

Ja, min kompis lillasyster fyller år idag, sexton hela bast!
Hon bjuder på käk och snaks, sen tror jag vi ska se film. Är dock inte
säker. Det spelar ingen roll, jag kommer ju dit för att fira henne!
Ska vara där vid 18.00, men innan det ska jag till Cicci och fixa håret.
Sedan åker vi tillsammans! :)
Happy birthday Victoria!!

Btw, jag var iväg med Alex för att ge hans födelsedagspresent, som var
That oljemassage, och även om det inte var jag som fick det så var jag
heelt slut när jag skulle hem. Helt sjukt. Han var nöjd i alla fall. Tyckte att
det var skönt :) Lyckat!

Som en tonåring får man uppleva livet som en berg-och dalbana.
Känslor som blossar upp och känslor som dör. Man kan lätt bli kär,
lätt bli ledsen, arg, frustrerad men också bli superglad! Ena stunden är
man lycklig, och andra studen så kan man sitta i ett hörn gråta över att
livet är hemskt. Ja livet är helt enkelt upp och ner.

Jag anser mig själv som en tonåring trots att jag är 18. Jag är lillvuxen.
Jag har varit med om så otroligt mycket, både gott och ont. Jag har inte
alltid tyckt om livet och allt som tillhör, men det har jag mig starkare.
Alla motgånger som jag har stött på och som fått mig på fall har i slutändan
gjort mig stark! I dagens läge hanterar jag saker och ting på ett bättre sätt
än vad jag brukade. Idag ber jag faktiskt över saken och om jag har bråkat
med någon, eller bara hamnat i en tvist med någon så tar jag tag i det.
Jag tar tag i personen i fråga och reder ut det!
Nu är jag i en sådan situation där jag förmodligen måste ta tag i några få
personer och reda ut lite saker, för att det inte ska bli värre.

Jag vet inte vad jag känner just nu. Jag är osäker och rädd. Jag vet att jag måste
ta tag i två personer men jag orkar egentligen inte. Jag vill men jag vill inte.
Jag orkar inte leva ifrån er (i alla fall inte dig, du, min vän i livet)....
Nej så det är bäst att bara prata igenom allt. Om jag inte vill leva så här
så är det bara att ta mig själv i kragen och gå fram....annars får jag acceptera och
gilla läget!

Oh how I miss everything that used to be us.
My inner tears aren't just falling, they're crashing all around me.
I miss you, I miss you and me, I miss our hang-out-times...
I simply just...miss us being together.