I want my heart unbroken, I need my soul to heal at last
Jag håller så hårt fast...men jag vet att jag måste släppa.
Frågan är hur mycket jag måste släppa taget.. :/
Just nu lagar jag mat. Det blir ris och korvstråganof...mm! Sjunger samtidigt och kollar facebook. Sen tror jag att plugg är nästa på listan. Usch. Jag orkar inte :( jag har två prov denna vecka (tor+fre) och sedan på måndag. Jag har ingen energi kvar. Är ständigt trött och jag känner mig lite nere...är det hösten? Jag hoppas det. Jag längtar till lovet, då ska jag ladda batterierna!
För en liten stund sedan lyssnade jag på Peter Jöback och jag kan inte sluta älska hans musik och röst! Han är SÅ bra! Hans röst är heeelt fantastisk, så mjuk men ändå stark, så lugnande...bara helt underbar :) Jag lyssnar extra mycket på Hollow och Stockholm i natt. Jättebra låtar, och jag tipsar starkt dessa två! Jag kanske slänger upp någon video med hans låtar...får se. Näe, nu ska jag kolla till maten och därefter ÄTA! <3
Mitt liv är väldigt...stormigt just nu. Det är mycket plugg på gång
med inlämningar samt prov. Det tar väldigt mycket på krafterna!
Jag har så lite tid nu mera och det känns som att tiden för att göra
mina läxor finns inte, vilket inte är bra! Mitt plugg får inte hamna
efter för då är det kört för min del. Jag är en sådan person att
jag behöver tid på mig för att göra inlämningsuppgifter och just nu
känns det som att läxhögen stiger för fullt. Inte det minsta kul.
Mina omständigheter skakar om mig och det är bara värsta stormen inom mig. Jag försöker vara lugn men det märks på mina hjärtslag att jag är ständigt under stress.. :/ Det märks på hjärtslagen att Samira inte är psykiskt okej. Jag är dock glad att jag lärt mig att lägga allt i Guds händer :) för jag är inte ensam! Jag har blivit mer oberoende av människor, vilket är bra för de kan inte alltid hjälpa mig hur mycket de än vill. Gud är den enda som helar och hjälper en innefrån och ut och som sedan består. Nu påstår jag inte att jag inte behöver mina vänner. Självklart gör jag det :) så tokig är jag inte.
Hur som, mina dagar är väldigt känslosamma. Idag på naturlektionen hade vi labb och vi skulle undersöka vilken blodgrupp vi tillhörde. Jag var den frivillga som skulle testas och hela klassen stod runt mig.. Det visade sig (enligt denna undersökning, som inte är 100% säker) att jag tillhör blodgrupp 0+. Alltså varken A eller B eller AB :) Det var kul och spännande. Nu har jag pluggat klart för ikväll och nu ropar sängen på mig! Godnatt!
Jag önskar att det var lättare men det kommer bara
bli svårare... tyvärr. :/
Gud är min starkhet, Han är min fasta grund och min klippa. Glädjen i att funnit livet med Honom, glädjen av att Gud välsignat mig med underbara vänner, glädjen i att vara frälst, glädjen i att ha ett evigt liv i himlen...det kallas att ha glädje i Gud.
Be happy with yourself- you ain't getting rid of you
Precis! Det är precis det jag ska skriva om lite grann. Att vara nöjd med sig själv.Det är inte det lättaste. Är det någon som vet det så är det jag. Jag har inte alltid accepterat mig själv. Jag har i flera år tyckt att jag varit ful, ful och åter ful, tjock, finnig, och bara BLÄ! Dagen jag blev kristen så förändrades det inte över natten. Sådant kan ta tid. Visserligen hade jag dagar då jag tyckte att jag såg rätt bra ut, men för det mesta hatade jag mer eller mindre mig själv och det var jobbigt att umgås med smala och vackra människor. Jag mådde väldigt dåligt psykiskt, för så småningom kunde jag inte ens sitta bredvid mina vänner...för att jag tyckte att jag var en jätte i jämförelse med dem. Detta har nu ändrats för min del.
För ungefär ett och ett halvt år sedan (tror jag) tog jag kontakt med en kvinna som är mamma till goda vänner till mig. Jag pratade väldigt mycket med henne och hon var så snäll att hjälpa mig. Hon stöttade mig, gav mig råd och kärlek. En riktig life-coaher! ;) Hur som, allt hon sa till mig hörde jag. Jag lyssnade och det hon sa var helt rätt. Så realistiskt och så logiskt, ändå hade jag svårt att ändra min syn på mig själv. Jag hatade i vissa lägen hur jag var. Jag stod ibland inte ut med mig själv. Jag ansåg mig själv som jobbig. Vissa dagar försökte jag komma ihåg allt denna kvinna sagt till mig och vissa saker hade jag totalt glömt bort. Det var svårt. Idag inser jag att det är ingen idé att hata sig själv. Det är ingen idé att tycka att man själv är ful. Det är ingen idé att lägga ner energi på klaga på sig själv, wanna know why? För du ska leva med dig själv livet ut! Hur ensam du än är, var du än är, hur du än mår, vilka du än umgås med så kommer du ALLTID att vara fast med dig själv. Så, det är lika bra att acceptera sådan du är! Du kanske har dåliga sidor men det går att jobba på. Lär dig att vara nöjd med dig själv, det gör dig också vackrare. (Du är vacker oavsett vad. Du är INTE ful. Du är helt underbart skapad!)
Om du trivs med dig själv så trivs dina vänner med dig med! Eftersom att de bryr sig otroligt mycket om dig så gör du även dem glada när de ser att du faktiskt inte klagar på dig själv jämt, att du faktiskt tycker om dig! Jag har nått dit nu. Snart i alla fall. Jag får givetvis också jobba på detta, men jag har insett mer och mer att jag är som jag är. Jag är inte ful, jag är vacker. Jag är ganska rolig, och flummig, och konstig och faktiskt en underbar person :) Om du finner svårt att tycka om dig- räkna upp det du anser är bra med dig. Tex. Ditt hår? Dina ögon? Ditt skratt? Osv. ATT TRIVAS ÄR OCKSÅ GLÄDJE!