A decision.

I think I know what I have to do when it comes to us.
Yeapp..jag tror det blir bäst så i slutändan för nu fungerar
ingenting. Jag är fortfarande inte 100% säker men jag orkar
inte mer. It just wasn't meant to be. Vi är två olika pusselbitar
helt enkelt. Går inte ihop på något sätt, hur mycket man än försöker.
Jag har tänkt så mycket, grubblat hit och dit. Gråtit vattenfall...osv.
Frågan är bara om jag klarar av det. I've never done something like
this before. Som sagt, jag har tänkt och tänkt, nu är det bara att
ta ett beslut- fortsätta eller avsluta. To be or not to be, that is
the major question.

:)


What is love?

Love outside the Bible, I mean this "human love", it's
too painful. What a hec is love? Really?
I use to say that love is joy, laughter, butterflys in the
stomach, but also hurt, tears, betrayal, brokenness and so on.
It is so much. Isn't love supposed to be like, a good feeling,
something beautiful, happiness or whatever?
Maybe I've got it all wrong.
We say that we care for each other, that we'll always do.
We say that we'll try, try to make it through.
We say that it would be hard, for both of us, if we
ended it all, considering our common friends.
We say it would be sad. Well, we say a lot.
Does it even mean anything, at all?
Sad...yeah, sadness. I get it.
But here's the thing, I think it means
more to me than to you. I get the feeling
you are more acceptable than I am.
I think that I would be.."more sad".
Sometimes you give me this feeling that
you don't care as much as I do...so...
maybe it's not so weird that I'm hesitating
about your feelings. Urgh, this all just feel so
meaningless. Is it end or not? I can't keep
doing this. We say that we are friends but we
are NOT, clearly, acting like friends.
You and I are....nothing, so far.
Sad. I know. So, we are not love,
our so called friendship is not love then...
what a hec is love?

Musik i de mörka stunderna

Den här helgen har varit så....jag vet inte, för mycket?
I fredags hade jag kul på krogen, för just timmarna mellan 23-02.30
njöt jag på dansgolvet. Just då glömde jag alla mina problem och bekymmer
och just då var jag glad. Jag njöt! Lördagen fick jag ta smällen helt enkelt.
Fick inte så mycket sömn så jag mådde piss...huvudvärk som bara den.
Det blev för mycket för min lilla utslitna hjärna... jag behöver sömn!
Idag...ja....det är som det är. Om jag bara ignorerar mitt psykiska tillstånd
precis just nu och försöker bara tränga saker, så är mitt fysiska tillstånd inte
så bra. Jag hoppas att magsjukan inte kommit på besök hos mig. Mår illa
i vågor, fryser i vågar...nyss kändes det som att mina ögon brann.
Okej, så.. i mina mörka stunder finns det ALLTID en sak som gör mig lite
"glad"...som får mitt inre att le lite mer...MUSIK. Åh vad jag älskar musik.
Texterna, melodin, beatet, rytmen...allt... bara gör mig så lugn på nått sätt.
Musik har en stor påverkan på mig, bra och dåligt. :) Just nu påverkar det
mig positivt, just nu spelas Melissa Horn...För en stund sedan lyssnade jag
på Alice Cooper. SÅ bra. Jag slänger upp en video i nästan inlägg eller så.

An epiphany? Perhaps.

Jag gick ut på en promenad, för att rensa tankarna...hade lite
småpanik här hemma. Helt plötsligt blev mitt rum vääldigt litet
och jag behövde utrymme! Så jag tog på mig min sköna vinter-
jacka och gick ut i snöblåsten! Gick ned mot steninge, förbi
orionskolan och slutet av den långa raka vägen svängde jag vänster.
Mot Isabelles hus. Medan hon tog på sig ytterkläderna stod jag utanför
med blicken fäst mot lampan som stod framför mig. Eller egentligen
lutade jag huvudet upp och blundade och bara stod där. Total
tystnad och stillhet. DÅ, helt plötsligt, fick jag en uppenbarelse (!?),
tror jag. Jag var så kaos inom när jag gick hemifrån, men när jag stod
där, med huvudet riktad mot lampan, blev jag helt lugn. Jag kände ro.
Då fick jag en slags liknelse i huvudet.
Jag stod nedanför ljuset.
Jag var inte rädd utan jag var lugn och just då fanns det inget som hette
stress. Ljuset fick mig att stå stilla och ta vara på nuet. I Bibeln står det
om Ljuset- som är Jesus. Jesus är vägen, sanningen och livet. Han är ett
ljus för de människor som väljer att tro och följa honom. Han representerar
ju lugn, frid, kärlek, ro, no-stress...allt. Han är ju A och O. Jag bara insåg
att lampan framför mig var liksom "Jesus", fast en lampa i verkligheten.
Det var som att lampan, ljuset representerade Jesus, Ljuset. Oh!
Vad flummigt det lååter haha =) aja, för mig var det en uppenbarelse
i alla fall. Jag blev påmind om att i Jesus är jag stark, där finner jag frid
och ro. I honom finner jag mig själv igen.

Höstbild


Yeah, EVEN though...

Folk tycks tro att jag alltid är ledsen, eller på dåligt humör.
Eller också bara väldigt sur. Kanske är det sådana signaler
jag ger ut. Kanske är jag bara sådan som person?
Jag vet att jag ofta säger "okej" eller "jag klarar mig"
när någon frågar hur jag mår. I varje fall är jag ärlig.
Under hela mitt liv har jag fått kämpa för att inte falla
i tusen bitar. Som barn fick jag växa upp fortare.
Jag fick "bli mognare" och tänka lite mer "vuxet" redan
som 7-10 åring på grund av omständigheterna.
Jag ville bara vara som de andra barnen. Men sådan är livet
antar jag. Man blir trött på att kämpa! Allt man hör folk säga
är "Kämpa Samira. Du klarar det här. Ge inte upp".
HUR VET DU!!?? vill jag ibland skrika till. Jag vet att de
menar väl men ibland blir man bara trött på att höra samma
visa gång på gång. Tillslut blir det en klyscha. Tröttsamt.

Jag kommer inte alltid leendes mot er mina vänner. Tyvärr.
Önskade ni det? Ja men tråkigt att jag gör er besvikna.
Jag skulle kunna le bara för att "tillfredställa" er, men då skulle
jag leva en lögn. Jag är väldigt bra på att dra på en mask, men
jag orkar inte leka någon jag inte är! Om jag är glad, då visar jag det.
Självklart. Är jag ledsen, då vill jag inte låtsas vara den glada personen.
Nu kanske det här låter som en pik till er...och jag vet inte om det är det.
Jag vill bara skriva av mig för jag är så HIMLA TRÖTT! På allt. 
På vissa människor, på skolan, på familjen, på allt som heter lust...
på LIVET helt enkelt. Nej, jag har ärligt aldrig varit förtjust i livet.
Har aldrig riktigt funnit att det är underbart. Däremot finns det vissa
saker i livet som gör det värt att leva för, steg för steg.
Dans är ett exempel. Dans gör mig lycklig, för stunden. 
Min bästa vän Niclas är ett annat ex. Han förgyller mina dagar
med sin vänskap och närhet. Han gör mig nästan mest lycklig.
Mat är en del av mig. Jag kan njuta av mat och älska det!
I rätta måttor. Jag tackar Gud för god mat! ÄVEN att jag inte
gillar livet, tycker verkligen inte om det, så finns det alltid något
eller någon som gör mitt patetiska liv värt att leva ett tag till.
Jag kanske inte är den gladaste men VÅGA INTE TRO ATT JAG
ÄR DEN DEPPIGASTE PÅ JORDEN! Känns ibland som jag har
fått en stämpel på pannan som deppig. MEN JAG KAN GLÄDJA
MIG ÅT DE SMÅ SAKERNA, FAKTISKT! And fot your information,
I WILL BE OKAY!

Sad girl? Hm..sick? Possibly.

Alltså, mina ögon gör ont, de vill fälla tårar.
Min mage lever sitt liv. Magknip. Grov illamående.
Kroppen- kallhet och emellanåt varmhet. 
Huvudet- yrsel.
Hjärtat- en annan form av smärta.
Vad är på gång?
Jag tror inte jag har råd att bli sjuk nu, hur mycket
jag än skulle vilja det. Nu ropa sängen på mig.
Godnatt folket.

Psalm 62

62:6-9
"Endast i Gud har du din ro, min själ,
ty från honom kommer mitt hopp.
Endast han är min klippa och min frälsning,
min borg, jag skall inte vackla.
Hos Gud är min frälsning och min ära,
min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.
Förtrösta alltid på honom, du folk,
utgjut era hjärtan för honom.
Gud är vår tillflykt. Sela."

När jag läser det här bibelordet känner jag mig trygg.
Detta bibelord puttar bort mina olika rädslor.
Jag kan känna en lättnad när jag läser det här
och finna glädje i det hela. Bibelstället säger mig
att jag inte är ensam. Det styrker mig. Jag har något
att leva på varje dag- som jag känner är värdelöst.
Jag känner att varje dag är värdelöst, men bibelordet
ger min dag ett värde. Det ger mig hopp. Jag är inte ensam.
Jag har Gud med mig, på min sida...Han är min sköld,
min borg, min starka klippa...min tillflykt helt enkelt.
Jag litar ärligt talat mest på Gud. Jag vet att det kan låta konstigt
för de som inte tror, men för mig är det bevisat att Gud är
pålitlig. Människor sviker och sårar, men Gud älskar och helar.

Endast i Gud har min själ sin ro. All stress, alla plågor och allt press
man har från skolan....det kan bli så påfrestande och i just sådana
tillfällen och situatuoner har min själ sin RO i Herren. Han som är frihet,
lugn, styrka, trofasthet, renhet, kärlek...allt. Tack vare honom ska
jag inte vackla.

Ahapp...grejt!

Näe, jag pallar inte mer. Nu måste jag bestämma mig. Nu eller aldrig.
Jag orkar inte mer. Jag måste bestämma mig för vad jag ska göra med dig,
för det blir bara jobbigt för båda....snart snart. I'll make my mind up, soon.
Cant live with or without you. Suck!

GIVE ME

Ååh vad jag vill ha den här parfymen!! När jag var i Bulgarien så fann
jag denna och jag fell in loove. Seriously. Luktar SÅ GOTT. 
Jag hoppas att tomten, eller..någon annan snäll person, kommer med
Armani Code- for women till mig i julklapp.. då blir jag glad i ögat :')
Så ser den ut..Åh.. bara ge mig den!! Gud? :)

Jealousy or whatever!

Jealousy? Yeah, could be. I mean, it's not easy being the one who's
outside watching, and not one of them who's actually "inside".
Now I know that jealousy isn't good, but, in this case I cannot help it.
Mostly I'm over it, but seeing everyone else socialize with you,
talking to you, laughing, hugging...yeah you name it...THAT makes
me kinda jealous. Because I am who I am, I cannot have that.
Well, at least that's what it feels like. It can never be that good between
us, ever..just becuase I am who I am. Sad. Depressing.
This is ridicilous, perhaps a little bit..."funny"...yeah, heard of irony?
That's most of the time my best friend. Irony and I- against the world.

I wish

Wish you could see the things you're looking for in me.
Wish that I wasn't alone in this.
Wish you had me in mind like I'm having you in my mind.
Wish things between us had gone differently.
Wish you looked at me as I look at you.
Wish you laughed at my jokes as I laugh at yours.
Wish you wanted to be with me as much as I want to be with you.
Finally I wish you could let me love you like a fat kid loves food.

Naked Conspiracy <3

"They will take us down, but we will rise"
Detta är från en låt som jag ÄLSKAR! Naked Conspiracy
är bandet...SÅ GALET BRA! Jättegrymma killar! :)
Nästan alla går på min skola och en känner jag- stoolt hihi.
Här är länken så det är bara att lyssna och njuta ;)
http://open.spotify.com/track/6eKTDSpUje3C3Vw5fUmduf

Livet kan ibland känns som min bild- virrigt & ofokuserat


Fight club

"There's grunting and noise at fight club, like at the gym,
but fight club isn't about looking good. There's hysterical shouting
in tongues like at church, and when you wake up Sunday afternoon
you feel saved." Ja på engelskan så läser vi Fight club och filmen
är en av mina favorit filmer så...ah :) jag gillar det där citatet.
Den visar lite grann att fight club är ganska..groteskt eller vad man ska
säga. Haha, jag har fetaste lusten att se filmen nu. LOVE BRAD PITT!

I heart you

När allt omkring mig stormar och när jag endast ser världen som svart,
då är du där och omfamnar mig med glädje. Jag tackar Gud för att jag
har dig i mitt liv. Du, min vän i livet. Vi har gått igenom mycket men det
slutade bra, jag tror t.o.m. att det blev bättre än förr. Jag älskar att ha
dig nära mig. Nära inpå mig som ingen annan vän. Du, min vän i livet.
Du vet det allra hemligaste om mig och du vet hur jag är. Du ser, du hör
och du bryr dig. Vilken vän jag fann! Jag behöver inte alltid tala om vad som
står fel utan du ser att något är fel, och du står där då med en öppen famn-
håller om mig, ler mot mig och gör min värld lite ljusare. Trots mitt stormiga liv
och mina omständigheter så är en del av mig alltid glad; dels tack vare Gud, för
Han är helt enkelt bäst och jag älskar Honom mest, och dels för att du finns.
Du gör mig glad. Du gör livet värt att leva ett tag till...Du, min vän i livet.
Jag älskar dig.

Jag tänker

Jag tror jag för första gången ger upp...men, jag kan ändå inte..
för jag är inte den som ger upp utan jag strider. Men detta är nästan
helt omöjligt så varför fortsätta försöka efter att ha försökt i ungefär
2 år? Jag klarade mig mycket väl utan dig för fyra år sen, varför inte nu?
Jag bara orkar inte försöka längre.

It ends tonight

Lite nostalgi här va...

Time..time passes by

Jag kan inte sluta tänka på hur fort tiden går...
Jag började precis mitt sista år som gymnasieelev och nu är
det snart jullov....efter det är det inte långt kvar till studenten.
Då blir det att stå på egna ben, nyss var jag 10 år.
Hela mitt liv har förändrats, så fort men ändå så långsamt.
Jag tror inte jag har hunnit förstå riktigt var jag är i mitt liv
och vem jag är. Vem är jag? Ibland känns det som att alla
människor omkring mig går vidare och kvar står jag ensam och
ser på.
Bild: Ludvig Strand

Dead dot com

Jag bara orkar inte... blä...uäägh!
Egentligen orkar jag inte ta mig igenom dagarna, men,
jag tvingar ju mig själv - tydligen. Jag är glad. Jag är ledsen.
Det är sanningen. Jag skrattar. Jag gråter. Det Är sanningen.
Bakom stängda dörrar...där ingen ser....förutom Gud...i det fördålda.
I det fördålda, där skrattar jag, där gråter jag, där dansar jag, där
sjunger jag och prisar min Herre. Det är här jag inte bär masken.
Detta är mina tankar...wooord....känslor! BAAM- sängen kallar!

Åren går och folk förändras

Sjukt hur fort folk föränadras...sjukt hur fort relationer förändras.
Ena stunden pratar man ständigt med varandra, andra stunden vet man
knappt om den ena lever. Jag tänker tillbaka till min tid då jag inte var
frälst. Vad levde jag för egentligen? Ingenting. Möjligtvis mina vänner.
Men det funkar inte längden, att leva för vänner och sätta sitt hopp
till dem. Om de faller så faller du..ingen säker grund.

Jag tänker tillbaks då jag ständigt var inne på msn. En liten
omogen tonårstjej...hjälp vad åren går fort! Nyss var jag en
riktigt omogen tjej som hängde utanför Valsta Centrum och gjorde
ingenting..tyckte jag var cool... nu, idag, sitter jag här, 18 år och frälst
och skriver om hur fort allt kan förändras.

När jag tänker tillbaka på året 2006 finns det både bra och dåliga
minnen. Det är de bra minnerna som jag saknar när jag säger
"åh jag saknar the old days"... jag saknar en speciell vän som jag
aldrig pratar med längre. Vet knappt om han är kvar i Märsta..
Han är och kommer alltid att vara speciell för mig :) Jag hoppas han
mår bra. Det händer ibland att vi är inne samtidigt på facebook och då
brukar jag klicka upp honom på chatten och fråga hur han mår.
Grejen är den att, det är inte som förut. Han har förändrats.
Jag har förändrats. Vi båda har växt och utvecklats. Gått vidare.
But I truly miss him, listening to his beautigul voice. I love him.

Ja, människor förändras, utvecklas och går vidare..Det ÄR svårt
att acceptera det ibland, för man saknar, det gör man. Det kan göra ont
men man lär sig att hantera det och leva med det. Saker och ting changes
så fort att man ibland inte ens hinner förstå vad som precis har hänt.
Livet är fascinerande, tufft, men fascinerande.

RSS 2.0