När du strippar och klär av dig är det samma grej
BAH vad jag älskar låten!! Veronica Maggio- inga kläder! <3
(Hon sjunger inte om just...det man tror, texten är djupare än så)
Det är typ min favoritlåt just nu hah :)
Det är tydligen 39 dagar kvar till den DÄR dagen!
Då vi springer ut från skolan med en vit mössa och tjoar
galet, skriker och visslar.....och dansar och har oss :)
Jag kan inte sluta tänka på det. Dagen är kommen inom
en väldigt snar framtid.
Hur som. Jag har PLUGG! Yay... -.- jag måste verkligen
jobba på men jag pallar inte. Jag bara gör inte det!
Egentligen kan jag inte ens gå på spinningen för att jag
måste plugga :'/ funderar på att avboka den och ta
en promenad som en paus... eller nått. Det var skönt
sist jag var ute och gick. Fick värsta träningsvärken i
skinkorna haha, niiice ;)
Ska nog först och främst se på nå vänner-avsnitt hah.
Jag har nog lite Chandler Bing- absitinens.
Varför varför varför?
Jag gör bara mig själv illa. Varför fortsätter jag att utsätta
mig för situationer eller saker som i slutändan hugger till i ryggen?
Jag går på känslorna, för de säger och de vill så mycket.
Medan förnuftet säger annat. Förnuftet är inte lika behagligt.
Känslorna däremot är för stunden helt underbara men skadar
mig senare. Jag måste lära mig att bli mer självständig, som
i somras. Jag vill inte vara beroende av människor, och på
sätt och vis är jag inte det nu heller....Jag är inte beroende,
jag har bara svårt att släppa taget.
Jag måste släppa taget känslomässigt. Förhoppningsvis
behöver jag inte gå längre än så. Däremot har jag sagt
ett antal gånger nu att jag inte ska vara så nära mer.
"Jag klarar mig själv. Jag behöver ingen." Så många gånger
som jag sagt det. Och för stunden verkligen menat, men tydligen
fungerar det inte i längden.
Jag vet inte. Det här är bara saker jag går runt och tänker på.
Mina tankar och känslor. Det är en strid inom mig. Jag vill men
jag vill inte. Jag vill, för att jag saknar, och jag vill inte, för att
det gör allt så mycket jobbigare.
Godnatt.
Picsbomb!
Nu bombar jag lite bilder här med min älskling!
Call me crazy, obssesed or whatever!
Bästaste av dem bästa:
Bästaste av dem bästa:
Han är inte bara modell och skådespelare utan miljövänlig!
Han ÄLSKAR djur och gör allt för att rädda dem, och jorden.
www.isfoundation.com
Sjung om studentens lyckliga dar.....
AAAAAAAAAAAAAAAH! Jag tar studenten IMORGON!!!
Känns det som. Jag minns när jag gick på dagis (mitt
dagis var mittemot min nuvarande skola) och stod vid
stängslet med mina homies och tänkte "jag vill också åka
så där" dvs. flak! Jag växer upp, börjar sjuan och längtar
till den dagen då jag faktiskt tar studenten. I ÅR händer det!
Det är sjuuukt. När man så länge längtat efter den dagen så
fruktar man helt plötsligt. Jag är på rikigt rädd, nervös, glad.
Det är spännande MEN ack så skrämmande! Och framför allt,
minns jag i höstas när vi snackade om att det var flea månader
kvar.... nu är det snart maj. Hela maj och sen den 10 juni smäller det!
Det är typ, vad är det, 42 dagar? Något sånt..GAALEEET!
Jag har i alla fall fått hem min klänning! Efter flera försök
fick jag lyckligt på mig den (jag vet inte vad jag höll på med innan
men när jag insåg HUR jag skulle sätta på mig den så gick det fintfint)
Jag tänkte först "men hur är det möjligt att bysten tar emot?!" men
ah, den är lite trång så man får sätta på sig den andra vägen haha!
Mitt "problem" är om jag verkligen gillar den?? Måste testa den mer :)
Thats my dress. Källa: bubbleroom.se
JAG DÖR
Mitt inre gråååteer och jag har ångest!! Och panik!
Hej kom och hjälp mig! I H A T E f school!
Och andra omständigheter för den delen... hejdå.. BAJSRÖV!
VAD SKA JAG GÖRA?
Okej, det är inte värsta paniken som det kanske verkar som.
Men, grejen är att jag har spinning ikväll, kl 18 och min mage,
alltså....den har ett eget liv! Den bubblar och låter, tror hela tiden
att jag måste på toa (så jag har försökt flera ggr) men inget händer.
Den bara....bubblar och har sig SOM OM jag måste på toa.
Så, ska jag på spinning och RISKERA att något händer???
Asså, tänk, ärligt, om jag råkar släppa mig?? Hur PINSAMT
är inte det!? Grejen är den att när man tränar, i alla fall
om man spinnar så går magen igång liksom. Det är naturligt.
Jag vill bara inte att något händer.....jag vet alltså inte om jag
ska avboka den eller faktiskt gå.... HM.
Watch out.
You sure can count on me like 1, 2, 3 I'll be there,
but can I count on you like 4, 3, 2 and you'll be there?
Careful who you trust, careful who you talk to.
Careful who you open up to. Some people do actually
care, but many are just curious so they act like they care.
Protect that precious heart of yours. Surely it can brake
several times, but how many times can it repair itself?
As you make sure of that you can trust someone, make
sure that others can trust you as well. Important that it's
mutual. Don't just love someone just to love, so that
they can love you back. Love them because they are
worth it. And make sure that they love you because
you are worth it.
Tattoo
I torsdags tatuerade jag mig, igen! Jag är supernöjd!
Min bästa tjejkompis Ida har designat den :) Det gjorde
betydligt mycket mer ont denna gång än förra gången,
vilket var ett år sedan (5 februari). 600 kr, inte mycket det.
Jag ska ha en till, men senare. Bakom örat typ, måste
bara ha en text som betyder något. Har tänkt på "honesty"
fast på ett annat språk än just engelska och svenska.
Kansek på latin? Anledningen till att jag skulle tatuera
in just ärlighet är för att det är något jag verkligen står
för. Ärlighet är superviktigt för mig. Ska man ha en fungerande
relation med mig så är det ärlighet som gäller! :)
Här är min nya tatuering :) Den håller på läker, det kliar
som bara den!! Aaah jättejobbigt! Bara att smörja in.
Det liksom sticker till sådär lite lätt....
Okej, ska försöka skriva så att man förstår, försöka
formulera mina känslor och tankar till ord. Om jag inte lyckas
så struntar jag i det, för detta är för mig, så att jag kan få skriva ut.
Jag är glad, på ett sätt, att allt löste sig. Att den tragiska sagan
fick sitt lyckliga slut. Det blev liksom, bra. Mycket skratt, skämt,
mer prat m.m. Inte lika mycket tårar och besvikelse och ångest.
Det gör mig glad. Verkligen. Från djupet. Men. Ja. Det sticks till
i hjärtat också, helt ärligt. Därför att jag inte är den enda som
känner som jag gör. Det är många med massa känslor liksom.
Låter flummigt, men kan inte skriva detaljerat.
Att jag inte kan skriva exakt vad jag vill tar emot så otroligt.
Speciellt när jag ser hur andra kan skriva saker öppet....
Om jag kunde skulle jag göra det, visa min uppskattning och
tacksamhet. Min kärlek. Men jag kan inte! Jag är nog den som
aldrig kommer kunna göra det heller. Och vice versa.
Att se andra skriva en massa, de säger hur de tycker. Att de
saknar. Att de gillar. Att de älskar osv. Det liksom sticker till
sådär lite lätt...
Det känns som att på grund av den jag är så kan det aldrig
bli som jag vill. Aldrig som det är med de andra. Det kommer
alltid att vara speciellt på något vis. Vi får behandla det annorlunda.
När jag ser bilder vill jag fälla tårar. Det kan göra så ont;
både av glädje, för allt det goda, men också med sorg över
att min dröm är egentligen bara slöseri med tid.....
What would I be without you?
Om inte jag hade valt att bekänna min tro på Gud
för snart fem år sen, om inte jag hade tagit emot frälsningen
skulle jag förmodligen fortfarande vara djupt deprimerad.
Ha ångest över allt jag varit med om genom åren. Gråta
om kvällarna, säkerligen. Jag skulle förmodligen fortfarande
se världen som svart, utan färger. Efter att jag bekänt mig som
kristen och tagit emot Jesus så har jag aldrig varit så deprimerad
som jag en gång var. Jag HAR varit ledsen och mått piss för att
man aldrig kommer ifrån livets motgångar. Skillnaden är att
då hade jag ingen hjälp. Ingen som kunde göra mig hel.
Då levde jag i en ond cirkel. NU, idag, har jag en befriare,
en herde, en läkare till vän. (Givetvis massa annat också.)
Nu har jag Gud som håller mig i min högra hand, som
lagar mitt trasiga hjärta, som tröstar mig i min gråt,
som älskar mig villkorslöst.... :)
Min fråga är: VAD skulle jag vara utan min tro, min Gud?
Svar: Absolut ingenting. Jag skulle vara levande död. Likgiltig.
Mitt liv har ingen mening utan Gud, därför att Han ÄR min mening.
För mig är Han allt, egentligen. Jag klarar mig inte utan Honom.
Påsken är här. Människosonen dog i vårt ställe; blev piskade,
misshanlad och pinad för våra missgärningars skull. Han återuppstod
på den tredje dagen (idag!)- på grund av denna händelse, kan du
och jag få förlåtelse för allt skit vi gör :) Isn't that just...like.. AWESOME?
Really, think about it. Ingen har större kärlek än den som dör för
sina vänner. Tänk att han dog för dig. DOG.
Aja, ni fattar nog påskens budskap.. hah...GLAD PÅSK MÄNNISKOR!
He's not afraid to take a step
The best raper of them all <3
You are my sunshine, my only sunshine.
...You make me happy when the sky's grey.
Hittils har det var en BRA dag! :) Lite skumma drömmar hit och dit
men det gör inget. Det är inte så att jag påverkas av dem, för de
är bara omedvetna tankar :) Jag var nere i Märsta C en sväng i
morse och åkte sedan hem till min älskade Ida. Vi tog en promenad
på en timma! I solen.... och jag hade lite för varma kläder kanske...
Haha men det var skönt :) Ont i fötterna efter ett tag med tygskor
men fick motion i alla fall! Sen gick jag hem, här sitter jag nu och
lyssnar på Christina Aguileras nya album- inte den bästa men funkar.
Ikväll är det husis som gäller och sen kanske jag drar till Lina :)
Vi får se vad kvällen har att bjuda på! Klockan är två typ och jag
undrar bara VAD jag ska göra till dess att klockan visar 19.00...
Har ingen lust att läsa, vilket är tråkigt för jag vill verkligen ha min
läslust igen! Och vill bli klar med boken.. men men. Det här är ett
sådan där inlägg som man tänker "vilket onödigt inlägg" haha...
Aja. Glad påsk på er människor!
You make it hard to be faithful with lips of an angel
När jag är med andra människor, med mina vänner.
När jag faktiskt GÖR något, kommer ut ur hemmet,
så tänker jag inte. Jag lämnar allt det jobbiga, alla bekymmer,
problem, all ångest, all börda hemma. Bakom mig.
Det är när det är tyst som allt kommer. Alla tankar.
Alla känslor. Därför njuter jag av andras sällskap extra
mycket just nu. Jag är rädd för att vara ensam.
Jag kan vara glad hos och med andra, de tror jag mår
bra, de tror jag är så glad för att jag ler och skrattar.
Jag skrattar för att något är kul, inte för att jag mår bra.
När jag åter kommer hem så blir jag halvt nedstämd,
likgiltig kanske. Inte deprimerad. Men det är i ensamheten
som alla bördor kommer över mig igen. Det är när jag är
så ensam i mitt rum som sådana här blogginlägg kommer upp.
Jag vet vad jag ville, vad jag mår bäst av, och jag vet att
jag mår så piss när jag INTE gör som är bäst....varför fortsätter
jag? Varför lyssnar jag inte till min kropp?
Longest night
So here we are set into motion.
We'll steal a car and crush in the ocean.
You and I are caight in a fading light,
on the longest night.
It's enough just to find love-
it's the only thing to be sure of.
So hard to let go of, a thousand times or more.
I recall when we were together.
Even now it seems like forever.
So alive caught in a fading light,
on the longest night.
När den felaktiga vägen lockar...
En del av mig saknar så otroligt mycket hur jag var innan.
Den här "jättebra" personen som jag var. Skriver inte ut
detaljerat vad jag menar, men jag var så klar i huvudet, i
hur jag tänkte, mina beslut. Jag var stabil. Jag var stark, trots
sommaren. Det var sommaren 2010 jag blev som jag blev.
Den jag trivdes så bra med. Jag kände mig nästan hel.
Jag hade småsaker att jobba med men jag var nästintill
lycklig, trots andra tråkigheter. Jag hade en sådan bra relation..
Idag är inget som det var. Jag är någonstans där jag inte hittar.
Jag känner inte igen mig eller stället. Har ingen karta som kan leda
mig rätt.... Även om jag vill vara den jag blev efter sommaren,
så finns det en väg som lockar mig, något så otroligt. Jag vill!
So badly. Jag VET att det är skit, men jag vill ändå! Begäret
är stort. (Samira du ska inte ha några begär...!)Näe men nu har
jag det!! Jag vet att det är en fel väg att gå, jag vet att jag slutligen
hamnar på botten, men jag vill ändå. Tror folk, vissa, kan kalla det synd.
När den felaktiga vägen lockar...
Jag dras mellan mig och...mig. Mellan mina två jag.
Jag vill två HELT olika saker, samtidigt. Jag har inre kamper
och jag orkar inte stå emot. Tar för mycket på krafterna,
samtidigt som jag aldrig gett upp förr! Alltid kämpat, så därför
kan jag heller inte ge upp nu....som en tvångstanke ungefär.
Ser ni "problemet"? Jag.Står.Inte.Ut. Längre.
Jag kämpar varje dag för att inte give in.
Hahah så klockrent!
"A good friend will come bail you out of jail.
But a best friend will be sitting next to you saying,
"Damn, we fucked up!" "
You: "There's a bee!" Friend: "Stand still. It won't hurt you."
You: "Fuck that! I'm running!"
"Throwing glitter all over your boyfriend and screaming 'Edward!' "
Uh la la, I love you baby
Idag fyller världens bästa tjejkompis år, Ida!
Grattis på födelsedagen kexet! Du betyder så himla
18! Yay! Då blir det körkort och ut och dansa :) :)
Hon är den tjejkompis som står mig allra närmast.
Jag kan alltid vända mig till henne när något bekymrar mig,
när jag är riktigt ledsen eller när något riktigt bra hänt!
I alla tider finns hon där för mig. Min själsfrände.
Mitt hjärta. :) Hon ger mig så mycket glädje!
Så mycket uppmuntran! Och kärlek! Så många
situationer jag gått igenom och inte vetat vad jag skulle
ha gjort utan henne.....
Grattis på födelsedagen kexet! Du betyder så himla
mycket för mig! Du är viktig. Jag älskar dig. <3
Africa :)
Det är det här jag brinner för! Tror jag haha :)
Nej men, jag vill hjälpa barn (och vuxna), människor i
Afrika! Dessa bilder är från en by i Sierra Leone som jag
och två vänner hjälpt under projekttiden! Mittersta bilden
visar en del skolamterial som vi samlat in och skickat ner!! :)
This what I want to do!! Jobba för Afrika :) hjälpa. Älska.
Stå i bön och fasta för. They need us! They need me!
Jag tror starkt på att det är Gud som lagt ner Afrika i mitt
hjärta, faktiskt :) För jag vet hur jag var innan...hehe ;)
Down
I don't know where I'm at, I'm standing at the back.
And I'm tired of waiting, waiting here in line.
Hoping that I'll find what I've been chasing.
I shot for the sky, I'm stuck on the ground.
So why do I try, I know I'm going to fall down.
I thought I could fly, so why did I drown?
Never know why it's coming down, down, down.
Ja asså, jag bara tänker tillbaka på allt. På gamla minnen
jag har med människor, med människor som jag inte har
likadant ställt med i dagens läge. Det finns människor jag
saknar fruktansvärt mycket. När jag tänker tillbaka på
gamla tider, det gör ont. Visseligen var tiderna mycket sämre
och jag mycket svagare, men vi pratade med varandra då...
Nu har jag inte kontakt alls, inte ens ditt nummer...
Jag har vänner omkring mig nu, 2011, där allt inte
heller är som det ska. But hey, what do they say?
"Bitch life goes on.." Okej. Livet går vidare. Jag ställer
mig upp, hakan upp, huvudet högt går jag vidare.
Visst, det gör ont, men tydligen har jag överlevt de andra gångerna
så vaför skulle jag inte klara det nu? Ju fler gånger desto lättare,
är det inte så? Ouff börjar nästan tro att ensam är stark...
Nej, jag tror inte det, än. Jag har aldrig förstått bilden där
man är stark som en ensam varg. Hur som. Tårar kan rinna,
hjärtat kan fälla floder. Jag kan vara "instängd", onårbar..
Men jag är det för att skydda mig själv.
"Get a heart made of steal 'cause you know that love kills"
Jag orkar inte att folk förändras så pass mycket att relationen
förändras totalt. Orkar inte med folk som är nära och sen inte är det.
Snart kommer jag vara instängd på riktigt och inte öppna mig
inte förrän jag är hos Gud.
Starting to see the light again
Oh it feel so good. Jag älskar ljuset! Mörker är bara deprimerande
för mig. Så dystert....jag är på väg mot andra sidan tunneln; ljuset!
Mitt mörker har mestadels varit skola. Jag blev (är?) så skoltrött
och sket i att plugga, vilket resulterade med IG- varning och IG på
ett kemiprov.... och en heel hög med plugg på axlarna som väntade
på att bli gjorda. Ja, jag har inte mått så bra på LÄÄNGE. Och det
var mitt fel alltihop. Jag vet. På ungefär två timmar, två och en halv
kanske, har jag jobbat bort de mesta, och DET KÄNNS RIKTIGT NAJS!
Har typ inga filosofi- rester, och jag är ungefär där jag ska vara i plugget...
Dock har jag engelskan kvar, men jag kan inte göra mer just idag för
då blir det stopp. Jag får helt enkelt göra det i min lilla takt om det ens
ska bli gjort! :) Juste, har projektredosvisning på fredag så det är
det enda jag tänker göra mer idag, för jag är klart för det mesta.
Jag tänker slänga upp en BRA låt i nästa inlägg ;) Älskar den!!
